Jespers utveckling bättre än väntat
Piteå Elits nyförvärv från i höstas har utvecklats ännu bättre än vad man vågat hoppas. Elitmässigt är han än så länge begränsad till sprint. Men Jesper har även gjort ett antal skapliga distanslopp. Bland annat blev han trea på tremilen vid skandinaviska cupen i Estland för en månad sedan.
Jesper tillhör alltså inte den grupp av sprintåkare som enbart behärskar korta lopp. Det är nog en nödvändighet inför framtiden, eftersom det internationella förbundet år efter år ökar längderna på det vi hittills har kallat sprint men som hellre borde heta medeldistans. För att göra en jämförelse med friidrott.
Åktiderna för de främsta i Trondheim i går låg ungefär där friidrottens världsrekord på 1500 meter ligger. De som gick till A- eller B-finaler körde igenom den distansen fyra gånger på kort tid. Det innebär att den som ska orka ett sådant program bör ha en styrka och kondition som motsvaras av en millöpares.
Det äger också merparten i dagens sprintelit. Många skidåkare med fallenhet för banlöpning har visat sig vara konkurrenskraftiga i det långa loppet. Förmodligen skulle ytterst få av dem, och då avser jag fortfarande världseliten i sprint, kunna hävda sig mot renodlade specialister i friidrott på 100-400 meter. Större möjlighet skulle de ha på längre distanser, framförallt om de skickades ut i terräng med kraftiga backar.
Därför, snälla (internationella) skidförbundet - dra ned på åktiderna så att det verkligen handlar om sprint. 600-800 meter för herrar och 400-600 för damer skulle redan det fresta på konditionen efter fyra lopp. I Trondheim var banlängderna 1600 (för herrar) respektive 1400 meter.
Någon förändring tror jag dock inte på. Därför är det bra att Jesper Modin jobbar mycket med att utveckla sig till en åkare som behärskar det mesta. Än så länge är han - och även flickvännen Magdalena Pajala, som i går var en förarglig halvsekund från att klara kvalet - begränsad till den klassiska tekniken. Vill Jesper vara med och hugga om sprintens världscup, då måste han bli jämnare på en hög nivå även i skatetekniken.
Efter de olympiska glansdagarna i Turin 2006 har tyvärr svensk sprintåkning fallerat. De nya namnen är inte alltför många och de enda från den gamla generationen som stått sig är Anna Olsson och Lina Andersson. Anna skadades svårt i nacken för snart två år sedan och kunde bara göra ett par lopp i fjol. Men trots att hon tappade oerhört mycket träningsmässigt har hon den här vintern stadigt avancerat uppåt i resultatlistorna.
Det allra bästa loppet gjorde hon förstås tillsammans med Lina när de knep silvermedaljen vid VM i lagsprint i Liberec. Nu kunde tyvärr inte Lina tävla i går; den här banan borde ha passat henne. Låt oss hoppas att hon kommer igen till Slottssprinten nästa vecka - för att inte tala om SM i Åsarna och säsongsavslutningen i Piteå första helgen i april!
I Boden avgörs just nu junior-SM med stora deltagarfält. Flertalet av dem kommer säkert också till cupfinalerna i Piteå.
Att det varit en fin snövinter i stora delar av landet ger resultatlistorna från Boden ett bra besked om. Vid första dagens tävlingar blev en göteborgare (representerande OK Landehof) tvåa på milen. Och vid gårdagens sprint klev en boråsare upp på den näst högsta prispallen i den yngre pojkklassen. Dessutom har Hanna Falk från västgötska Ulricehamn erövrat guld i de två damlopp som genomförts hittills. Det är dock mera väntat eftersom Hanna redan tillhör juniorlandslaget och två år i följd har gjort bra resultat vid junior-VM.
JSM fortsätter för övrigt både lördag och söndag.
Tyvärr har Norrbotten efter en lång följd av år med elitaktiva tappat mark på juniorsidan. Det finns inte någon ny Kalla i sikte, inte heller någon Hellner. Tjejnamn som Linda Lundberg från Jukkasjärvi och Fanny Pekkari, Tärendö, verkar ha stannat i utvecklingen. I den här åldern kan det dock vara mycket upp och ner mellan olika säsonger för framförallt tjejer, så det är viktigt att de få talanger som visar upp sig ges allt tänkbart stöd.
Så jobbar vi med nyheter