Jesper tog ton i familjeduellen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Totalt sett, från kval till final, var det ändå en mycket bra insats av Piteås storhet. Även Magda får mer än godkänt; hon var bäst bland de åkare i kvarten som inte tog sig till semifinal. Det gav 13:e plats. Bara två gånger i världscupen har hon gjort bättre resultat, i Otepää (8:a) och i Drammen (4:a) i torsdags. Plus OS-placeringen förstås, där Magda var 10:a.
Fästmansfolket fortsätter alltså att visa bra form. Det lovar gott inför Stockholmssprinten på onsdag. Den går med klassisk teknik, som normalt passar båda bättre, även om de gjort klara framsteg med skejttekniken i vinter.
Båda bör också klara sig bra vid världscupens avslutning fredag-söndag i Falun, där prologen utgörs av en klassisk, kort sträcka och där det i fortsättningen blir skiathlon samt som final en jaktstart.
Bäste norrbottning i går var dock en annan bejublad OS-kämpe som ser ut att ha konserverat formen. Marcus Hellner tog sin första pallplacering denna vinter i sprint, om man bortser från andraplatsen i Prag ingående i Tour de Ski. Det var ett sensationellt resultat om man för det första ser till den brutala femmil Hellner åkte på lördagen, hans i särklass bästa på den sträckan någonsin i karriären, och för det andra beaktar att han var sex hundradelar från att bli utslagen i sprintens prolog.
Det är tydligt att Marcus inte bara behållit formen utan att han också utökat sin repertoar. Det som möjligen kan saknas i hans arsenal är sprint med klassisk teknik. Vi får se vad han lyckas åstadkomma runt slottet på onsdag. Men eftersom den tävlingen gäller som en del i den minitour som avslutar världscupen, kommer Marcus säkert att ladda alldeles speciellt för det loppet. Han ligger också bra till i den totala världscupen, där han kommer att bli bäste svensk. Chansen finns att knipa en pallplacering i världscupen, vilket i så fall är det bästa någon svensk gjort sedan Mathias Fredriksson blev tvåa 2004.
Anders Södergren har exempelvis aldrig varit bättre än sjua.
Norge dominerade totalt i Holmenkollen med fyra segrar av fyra möjliga. Och trots att Petter Northug vann femmilen var det Marit Björgen som imponerade mest. Justyna Kowalczyk hade, till skillnad från Björgen, avstått från tremilen för att ladda inför sprintloppet. Men hon var chanslös mot norskan, som har en sällsynt fin rytm och åkkänsla för att få högsta möjliga fart när det drar ihop sig till spurt.
I det avseendet är hon den kvinnliga skidlöpningens motsvarighet till Northug.
Lördagsloppen i Kollen var positiva även ur svensk synvinkel, trots att det inte blev någon pallplacering. Men Sverige hade fem placeringar bland de åtta främsta med Charlotte Kalla och Anders Södergren på var sin fjärdeplats. En sådan breddinsats har Sverige inte gjort i Holmenkollen sedan Gunde Svan och hans 80-talsarmé gång efter annan mosade det norska motståndet.
Kallas aversion mot att byta skidor, som det finns chansen till i långlopp, gjorde att hon släppte iväg norskorna alltför lättvindigt. Det var först när en mil återstod som hon, förmodligen uppmanad därtill av sin ledning, gick in i depån och bytte. Och vips - då åkte norrbottniskan sista tredjedelen av loppet fortare än någon annan!
Samma misstag gjorde Kalla i det olympiska tremilsloppet. Det fåtal sekunder ett skidbyte innebär tar den aktive snabbt igen med bättre skidor. Förmodligen blir det skidbyte när SM-tremilen avgörs i Skellefteå om ett par veckor - i så fall får vi nog se henne byta, kanske både en och två gånger.