Inte fel - men det krävs en spetsning

Sport2010-01-13 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Asplövens decemberbesök i LF Arena blev en match som åskådarna inte glömmer i första taget. Tränaren Freddy Lindfors lag verkade vilse och slaget inför slutperioden men via en vändning man knappt sett maken till sedan Pitekvartens dagar fixade Asplöven 6-1 och segern sista tjugo. Jag trodde att det var bäddat för Piteårevansch ikväll i och med en hel del sista veckorna pekat på ett par meriterade tillskott på väg in. Nu blir det inte så redan i kväll och vi får ser var Piteås attack mot allsvenskan så småningom landar. När vi skriver mitten av januari fattas minst fyra stora klossar i lagpusslet.

Det här med
att de division I-lag som verkligen vill upp till den allsvenska som blir allt bättre kapprustar är den krassa verkligheten. Jag hävdar inte att PHC är på fel väg när de väljer att gå igenom grundserien med en och en halv topplina och två och en halv där det är kamp om tröjorna mellan företrädesvis egna produkter. Ju mer eget och grabbar hämtade från närområdet innebär i förlängningen mer publik på läktaren.
Dock är det så att ett sådant lagbygge måste spetsas med en handfull unga hungriga tillsammans med ett par gamla avdankade från elitföreningarna i grannstäderna. Annars är det svårt att mäta sig med gängen runt om i landet som slåss om de sista allsvenska biljetterna.

I krassa namn skulle det exempelvis krävas att Piteå håvade tillbaka Niklas Strandberg från Skellefteå och den till Örebro flyktande Luleåbacken Robin Olsson. Vidare supertalangen Oskar Lindberg från Skellefteå, redan klare Johannes Tornberg från Luleå och som eldfängd krydda, en comebackande rutinerad Fredrik Krekula, senast Skellefteå.
Frågan om ens det skulle räcka är befogad men helt klart är att chansen skulle växa betydligt. Då skulle tränaren Jens Hellgren slippa "matcha ihjäl" kuggar som Daniel Olofsson och Kent Lindberg. Strandberg, Olsson, Lindberg, Tornberg och Krekula är namn som funnits med ett tag i kulisserna. Strandberg spelar dock vidare i Skellefteå. I alla fall ett tag till och i alla fall så länge som ordinarie Tim Erixon inte är återställd. Lindberg måste nog också stanna i elitklubben med tanke på att det saknas spelare i juniorlaget efter två tunga skador på slutet. Robin Olsson kanske fortsätter i Örebro och när det gäller Krekula har han haft skridskorna på sig efter semifinalerna mot Färjestad i våras men vad jag erfar har PHC inte kontaktat honom.

Det jobbas för högtryck i elitklubbarna också. Att Färjestad skulle vässa laget var väntat och det är klart att spelsugna duon Dick Axelsson och Lubos Bartecko blir förstärkningar. Hur stora får vi se längre fram. Spelarmarknaden är annars osedvanligt tunn. Det märks om inte annat när Brynäs jagat backar i Finland på sistone. Det är inga pjäser som lyfter ett elitserielag som erbjuds.
OS-hockeyn ligger en dryg månad bort och som vanligt får vi höra att Kanada och Ryssland skulle bolla med Tre Kronor i bäst av sju matcher.
Ett av få OS där Sverige nämndes i samma andetag var det i Salt Lake City för åtta år sedan. Den uppställningen var nog den bästa svenska någonsin. Kanada mosades i öppningsmatchen men längre fram, i kvartsfinalen, stöp de blågula i en klassisk jättesvidare mot Vitryssland.
Fyra år senare var det Kanadas tur att säga hej Schwiez redan i kvarten varpå Tre Kronor, lite oväntat, vann guld i en oförglömlig final mot Finland.
Ingen vet ännu hur Kanada och Ryssland får ihop gruppen. Jag tror absolut att Tre Kronor, Finland och Tjeckien är bra nog att "häxa" för storfavoriterna. Respektive lands målvakter avgör som alltid det mesta. Den här gången nog också tyvärr det faktum att OS avgörs i Vancouver, Kanada.
Läs mer om