Josefin Johansson prisas som länets främsta fotbollsspelare på damsidan säsongen 2013. Under samma helg tackar hon nej till landslagslägret på Bosön längre fram under månaden. "Jossan" valde att inte avbryta en semester. Hennes chanser kommer nog ändå framöver. Det blir i alla lägen svårt för förbundskaptenen Pia Sundhage att fortsätta hålla den mittfältare som från den positionen gjort flest mål av alla svenska spelare under säsongen.
Josefin presterade en extraordinär säsong i år. Jennifer Nobis som prisades under länets fotbollsgala ifjol var grymt bra 2012.
Ändå är det tveklöst så att de flesta som sett PIF:s allsvenska damlag mer än några få matcher vet att varken toppspelarna Nobis, Johansson eller någon annan är i närheten av mittbacken Faith Ikidis klass. Det är ju trots allt skillnad på svensk landslagsklass och världsklass. Vore intressant att höra hur juryns valser gick innan man kom fram till Nobis ifjol och Johansson i år.
Josefin Johansson var inte den enda från orten som "tog hem" en klass på galan. William Olausson, Piteå IF och Erika Karlsson, Piteå Södra, blev spelarnas val som främsta aktörer i de lägre serierna under IFK Luleås herrlag och Piteå IF-dam. Olausson har utvecklats enormt under sina tre säsonger i Piteå. Den första agerade han vilset och opolerat och han kan nog tacka tränaren Anders Wallerström för tröjan i elvan det året. Ett par säsonger senare fick vi i Olausson se en ryggradsspelare mogen att ta nästa kliv i karriären. Erika Karlsson är i mina ögon en given truppspelare i PIF:s allsvenska gäng. Hon var trots allt en av de tongivande spelarna när Piteå tog steget tillbaka till högsta serien 2010 och den tredje divisionen känns något steg för långt ned för "Kalle".
Idag är det dags för den svenska fotbollsgalan och Faith Ikidi är för andra gången under sejouren i landet nominerad i klassen "Årets försvarsspelare". Vackert så för något pris blir det knappast för PIF-stjärnan där heller. Den utmärkelsen är förstås redan vikt för landslagsmittbacken Nilla Fischer som levererade i offensiv box några gånger under fotbolls-EM i somras. Just på offensiva fasta situationer är Fischer bättre än Ikidi, men absolut inte i något annat spelmoment i det gröna fältets schack.
Det går att dravla på hur mycket som helst i ämnet Faith Ikidi och uteblivna nomineringar och utmärkelser. Om allsvenska tränare som förklarat att en Ikidi i laget skulle betyda mer än en Marta för en klubb som vill utmana de två i topp, Malmö och Tyresö. Om flera sansade bedömare som följt allsvenskan i flera säsonger som hävdar att Ikidi är en klass för sig på sin position. Om Tyresötränaren Tony Gustafssons påstående att han aldrig sett bättre mittbacksspel än det Ikidi presterade när PIF spräckte Tyresös gulddrömmar i 1–1-matchen i höstas. Ja, listan går att göra lång.
Så varför vinner då inte Ikidi?
Jag tror att svaret på den frågan är simpel och på sitt sätt också en aning tragisk. Jag tror nämligen att det rent sportsliga ofta hamnar i bakvattnet och att själva profileringen blivit allt viktigare. Ikidi håller i det sammanhanget en ytterst låg profil. Den djupt troende tystlåtna nigerianskan låter spelet på planen tala istället. Inga uppslagna TV eller tabloidreportage om sexuell läggning, tatueringar, piercingar eller "chicka" nya frisyrer där inte.
Till sist...
...18-årige hockeybacken David Selberg ser ut att ha alla verktyg som krävs för att bli näste Piteåprodukt till SHL. Han har imponerat under utlåningsperioden från Luleås J20. När Piteå vann dubbelt i helgen var han en av lagets främsta spelare igen.