Ifrågasatt tour kan få tillökning

När Tour de Ski startade för ett par år sedan var det utan några större ovationer från skrivaren av detta. Jag såg det mest som ytterligare ett jippo att passa in i den förändringskarusell som det internationella skidförbundet lekt och snurrat med under ett par decennier.
Tyckte jag då.
Nu har jag ändrat uppfattning, även om jag anser att touren fortfarande dras med ett antal skönhetsfläckar. Men trots att svenskarna försvunnit en efter en i årets upplaga, till och med innan den startade, har touren varit underhållande. Ingen ryckte ifrån som Lukas Bauer i fjol, och det blev en synnerligen rafflande avslutning, där åkarna hade mjölksyran skummande långt upp i halsen i de branta partierna.

Det har talats om att, inom världscupens ram, göra ytterligare en tour. Nämligen avsluta hela världscupen med tävlingarna i Lahtis, Falun och Holmenkollen samt sprintloppen i Drammen och Stockholm.
Tanken är kittlande men behöver en hel del analys. Inte minst är femmilen i Holmenkollen helig och får inte förändras med till exempelvis en masstart. Det skulle ta bort hela fundamentet för en tävling som pågått utan stora ingrepp sedan år 1900.
Det finns även, än så länge, lösa planer på att förlänga säsongen och arrangera en tour efter världscupens slut. Med härlig vårsol och gnistrande snö på många skidorter inom Nordkalotten skulle en sådan tour förlagd till såväl Norge, Sverige som Finland och eventuellt Ryssland kunna locka hela världseliten att - precis som under Kirunaspelens storhetstid - stanna kvar några veckor och både ha en angenäm vistelse under anspråkslösa former samt locka publik som annars bara har möjlighet att se världsstjärnorna via TV.

En åkare som förtjänar stort beröm under Tour de Ski är Anna Haag. Dalkullan har tagit klivet in bland de tio främsta i världseliten och verkar behärska alla distanser och åksätt. Förra vinterns 13:e placering förvandlades nu till sjunde efter en utmärkt klättring uppför Val di Fiemmes slalombacke.
Att Anna skulle hävda sig bra i distansloppen var inte oväntat. Men sina största framsteg denna vinter har hon gjort i sprint.
Inte för att hon konkurrerar om någon plats i VM-laget i den disciplinen, men med tanke på den totala världscupen kan hon säkert roffa åt sig värdefulla poäng här och var.
Just nu har Anna till och med passerat Charlotte Kalla i världscupens sammanräkning!

Daniel Rickardsson var ende svenske herre kvar under de sista två etapperna. Han får också betecknas som ett utropstecken och visade framförallt i den klassiska åkningen att han klivit upp ett par klasser standardmässigt denna vinter.
Den välväxte (192 cm) 27-åringen från Hudiksvall har tidigare i vinter gjort överraskande bra insatser som startman i det svenska stafettlandslaget. Ändå har den platsen känts långt ifrån given.
Nu är han ett definitivt förstahandsval. Daniel gjorde två utmärkta lopp på de klassiska distanserna under touren och visade inte minst att han är duktig man-man-åkare, en nödvändighet för den som får förtroendet på första sträckan.
Om alla tänkta åkare i vårt herrlag får vara friska och lyckas toppa formen till VM, mönstrar Sverige en kanonuppsättning till Liberec: Daniel Rickardsson, Johan Olsson, Anders Södergren och Marcus Hellner.