Reflektioner kring Piteå Summergames.
Har i många år deltagit i PSG som ledare och jag måste säga att det är en turnering som jag uppskattar högt och rent. Oftast bra planer, fint väder, trevligt folk och att ett så stort evenemang fungerar så pass klanderfritt.
I år var faktiskt det första året sedan 1996 som jag inte var med som ledare utan i stället som domare eftersom jag dömt i ett antal år.
Det är i rollen som domare dessa reflektioner kretsar kring. Den första var att jag hade ledigt och såg på en match mellan två ungdomslag där det ena laget redan efter fem minuter hade en ledning med 5-0.
Jag råkade stå bredvid en mamma till en som spelade i laget som låg under och i stället för att heja på sitt barns lag så sökte hon hela tiden efter fel hos det egna laget.
Reflektionen blir då varför söka fel och vara negativ istället för att heja fram sitt lag och vara positiv. Det är ungefär som när Sverige spelar, har Sverige vunnit så är det vi som har vunnit men om dom förlorar så är det dom som har förlorat.
Nästa reflektion handlar om dessa ungdomsledare som är negativa när dom kommer till match. Dömde en åttondelsfinal där det ena lagets ledare i princip kommenterade alla domslut vilket fick till följd att även spelarna i det egna laget gnällde över i princip alla domslut.
Fokuseringen blev således på att gnälla på domslut och motståndarna i stället för att spela fotboll vilket gjorde att motståndarna gjorde 2-1 när det var 5 sekunder kvar av matchen.
Sedan när matchen var slut så fortsatte den negativa fokuseringen genom att skylla på domaren och motståndarna. Förmodligen har man ingenting lärt sig utan man kommer att göra på samma sätt nästa gång.
Sedan har vi dessa domarexperter som finns bland föräldrar vid sidan om planerna och som av någon anledning oftast är av manligt kön och som oftast har mycket dålig regelkunskap och om de skulle döma själva förmodligen skulle behöva hjälp med syrgas efter fem minuters spel. Dessutom ökar företeelserna ju längre in i turneringen som man går. Varför inte se det som det egentligen är nämligen endast en fotbollsmatch och att kunna lära sig att acceptera att man förlorar ibland.
Det fanns många lag med fantasiska föräldrar som hejade på sina barn och kunde acceptera en förlust. Tyvärr finns även det negativa och som gör att man ibland undrar över vad man håller på med - och varför tror ni att det är så svårt att rekrytera nya unga domare eftersom det definitivt inte är lättare i seniorfotbollen.