Nybyns IK är ett av lagen som börjar vara vana med besvikelsen. Det var meningen att de skulle spela i femman i somras, men de drog sig ur när det blev klart att serien inte skulle börja förrän i augusti.
Satsningen skulle då istället bli på futsal, inomhusfotboll i sporthall. En ny stor serie för futsal skulle startas i Norrbotten med 21 lag och det var meningen att den skulle dra igång i november.
– Vi får hoppas på att läget blir bättre så att serien kanske kan dra igång i februari. Det är väl det vi har att hoppas på, säger Lindmark.
Laget tränade från september men just innan den skulle dra igång så kom nya restriktioner igen och serien fick läggas på is och laget kunde inte längre träna.
Sen verkade det som att de kunde börja träna igen tillsammans förra veckan, men bara några dagar senare stängdes alla sporthallar på grund av covid.
– Vi hann träna två gånger. Lite snopet blir det. Men det är väl bra att man stänger ner och tar det på allvar. Pandemin är inte att lekas med och nu måste man följa råden och ta det på allvar. Det har varit många som inte gjort det, och det är väl därför det är så här nu, säger Lindmark.
Hur känns det då att ni hela tiden precis ska få börja om, och så stängs det ner igen?
– För mig är det väl inte så farligt. Värre är det för pojkarna tror jag som ser ljuset i tunneln, känner att "oj var roligt, nu ska vi få börja spela igen", och så bara pang, så är det över. För dom är det tungt, säger Jonas Lindmark.
I brist på annat har Nybyns IK varit med i en "running challenge", där de får springa själva och logga med mobiltelefonen och lägga upp på hemsidan.
– Det blir lite inspirerat i och med att vi tävlar mot andra lag. Det sporrar som grabbarna att de ser att nu ska vi möta Luleå så nu ska vi springa mer än dom, säger Lindmark.
Det är viktigt för laget också att fortsätta hålla ihop under den här tiden. Många av Nybyns IK:s spelare har inte så många andra att luta sig mot.
– Det är viktigt att hålla kontakten. Många av dom har ju inga föräldrar, de blir sjukt ensamma under en pandemi. De har ju varandra och ser lagkamraterna nästan som syskon. Så det är viktigt att man inte glider isär, pratar med spelarna och frågar så att de mår bra. Men jag tycker att de tar det bra ändå. Vi vet att vi kommer tillbaka, säger Jonas Lindmark.