Festen kom av sig med Anjas krasch
Anja Pärson fick hjälpas bort från backen.
Foto: NISSE SCHMIDT / SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Sen lyckades inte Emil Jönsson stå emot den norska röda armadan utan fick ge sig i semifinal. Det var en stor besvikelse.
Till råga på allt kom spelens fjärde svenska fjärdeplacering när Anna Olsson - som tidigare varit 4:a några gånger i mästerskap - fick ge sig i en intensiv final.
Men ändå - Sverige har dragit internationell uppmärksamhet till sig i flera tävlingar under de få dagar som spelen pågått:
Vi har en solstråle som hela världen kallar Kalla.
Vi har en glad brum-Björn med tokiga infall och en Emil Spelevink med pojkglimten i ögat a la Lönneberga.
Och så har vi en Anja som står stadigt med fötterna i det västerbottniska urberget - när hon inte ägnar sig åt luftfärder som ger svenska folket skrämselhicka.
Anja var för sin del på väg mot minst silvermedalj när hon kraschade strax före mål. Hoppas att hon kan åkare vidare i OS; formen verkar det ju inte vara något fel på. Fast det här var den gren hon helst av allt hade velat vinna.
Tänka sig - det är små svenska byar och orter som gett vårt land guld och glitter och uppmärksammade starter i detta olympiska spel. Norrbotten: lilla Tärendö i Pajala kommun har fostrat Charlotte Kalla. Västerbotten: från Storumans kommun kommer inte bara Björn Ferry utan även Tärnabys stolthet Anja Pärson (för att inte tala om tidigare legendarer från samma plats).
Gästrikland: Årsunda heter den by i Sandvikens kommun nära gränsen mot Dalälven där Emil Jönsson fostrats.
Om vi dessutom nämner de fjärdeplaceringar med snudd på medalj som också presterats hittills, kommer Marcus Hellner från Lerdala i Skövde kommun (Västergötland) men egentligen skidfostrad i Gällivare, Anna Haag från Orsa (Dalarna), Anna Carin Olofsson från Sveg (Härjedalen, dvs Jämtlands län) och Anna Olsson från Kramfors i Ångermanland.
Alla har fötts, vuxit upp och fått början av sin idrottsliga skolning på platser långt från storstadsmiljö och utan påverkan av tränare, psykologer, vallare, naprapater och allt vad det är som kommit i deras väg senare. De har nått dit de är tack vare föräldrar och kompisar hemma i sina små byar för att så småningom förädlas i framförallt olika skidgymnasier runt om i Sverige.
Redan vid kvalet i går visade de båda svenska sprintlagen sin bredd. Den enda som inte riktigt motsvarade förväntningarna, med tanke på vad hon gjort tidigare, var 20-åriga Hanna Falk. Men hon har varit skadad en tid och gjorde det därför bra som avancerade till kvartsfinal. Det gjorde de övriga blågula också. Liksom alla norska åkare. Notabelt att fästeparet Magdalena Pajala och Jesper Modin fick exakt samma placering (13:e) i kvalet. Med de prestationerna var de näst bäst i de svenska lagen. Starkt av OS-debutanterna från Piteå Elit.
Sedan bestämde Magdalena - i den inofficiella matchen dem emellan - var skåpet ska stå genom att till synes enkelt ta sig till semifinal. Därefter blev motståndet för tufft. Men Magda har all heder av insatsen i sitt livs första olympiska spel.
Kanada som arrangörsnation har inte motsvarat förväntningarna. Alltför många stora och små, ibland ödesdigra misstag, sänker betyget. Dödsolycka (i rodel) redan före tävlingarna. Fiasko i startproceduren bland skidskyttarna. Märkliga händelser i damernas störtlopp. Och i går kunde det ha slutat riktigt illa för Petra Majdic, de två senaste årens suveräna sprintåkare i klassisk teknik, när hon i en dåligt för att inte säga obefintligt preparerad kurva under träning strax före start störtade ett par meter ned i något om såg ut som en bäck.
Majdic slog sig illa, fick dispens att starta sist av alla och tog sig med svåra smärtor ändå vidare genom samtliga finalpass fram till medalj. Strongt. . Så här får det inte gå till i någon tävling, allra minst i olympiska spel. Man frågar sig vilka kontrollanter de olika specialförbundet tillsatt och vad de haft att säga till om i uppläggningen av tävlingarna.