Fall på fall - sedankörde Kalla på ilska
Ändå klarade sig den svenska truppen som helhet skapligt med tre finalplaceringar och dagens kanske mest imponerande lopp. Det var när Charlotte Kalla i ilskan efter sina två kullkörningar i semifinalen stack ifrån både norskor och övriga konkurrenter i B-finalen. Där var hon, trots tre tidigare lopp, drygt två sekunder snabbare än vinnaren av kvalet. Som jämförelse kan sägas att i herrarnas B-final gick det sex sekunder långsammare än den bästa kvaltiden.
Det hade varit intressant att skåda Kalla i finalen. Den tunga banan var som gjord för henne och vi kommer nog i framtida sprintlopp i världscupen få se norrbottniskan kliva upp på pallen många gånger. Åtminstone i fri åkteknik och på tunga banor.
Med Kallas fall, som väl kan sägas bero på bristande rutin, hon åker inte sprint särskilt ofta, och Emil Jönssons mindre goda taktiska disposition av sin kvartsfinal försvann de medalj- och guldhopp Sverige hade i går. Emil Jönsson har tagit för vana att försöka slösa så lite kraft som möjligt men ändå inte bli instängd vid sina lopp man mot man. Det har sina risker. Oftast lyckas han dra ned tempot på ett lyckosamt sätt men ibland, som nu, kan han bli överrumplad. Och när det skedde i ett så sent skede av kvartsfinalen som denna gång, gavs han inga möjligheter att hinna ifatt.
Nu tror jag knappast att Emil hade kunnat utmana Hattestad om guldet i alla fall. Denne är världens bäste sprintåkare årgång 2009 och vann mycket välförtjänt. Emil får försöka ta revansch i de lopp i världscupen som återstår av den här vintern.
Nästa år möts de på OS-banorna i Vancouver, där Emil vid för-OS för några veckor sedan gav norrmannen dennes enda sprintförlust denna säsong. Då handlar det om klassisk teknik.
Marcus Hellner fick försvara den svenska äran bland herrarna i finalen efter utmärkta lopp dessförinnan. Tyvärr kom norrbottningen iväg lite dåligt och från sista plats är det inte lätt, framförallt med den konkurrens det handlar om, att ta sig fram till täten. Marcus försökte och försökte men spillde så mycket kraft att han, när han väl kom förbi, inte hade det krut som krävdes för att kunna utmana om bronsmedaljen. De två bortflyende norrmännen var han chanslös mot efter den misslyckade starten.
Precis som med Charlotte Kalla visade dock Marcus att han förmodligen blir att räkna med även i sprint i framtiden när det handlar om skejttekniken. Nu har de två lopp kvar av detta VM och i båda handlar det om just fristilsåkning: först stafetten, sen långloppen. I stafetterna blir det mycket intressant att se vilka utgångslägen de får. På 30 respektive 50 km, som det är på lördag respektive söndag, inbillar jag mig att Kalla är den som har de bästa chanserna av de två. Hellner åkte SM-femmilen med gemensam start i fjol och blev 4:a. Kalla knep en mycket meriterande andraplats i Holmenkollen med individuell start men brukar vara strået vassare när hon får tampas skida vid skida.
Det blir något att se fram emot.
Dessförinnan har vi lagsprintar (i dag) och stafetter. I spekulationerna inför VM har jag förfäktat att de bästa svenska medaljmöjligheterna finns just i dagens lopp. Det står jag fast vid.
Lina Andersson och Anna Olsson har övertygat hittills i Liberec, och även om Anna tröttnade i går skulle en silvermedalj (efter Finland) kunna vara ett realistiskt tips.
Samma uppställning som vid guldloppet i OS 2006 förordas med Lina på den avslutande sträckan.
Bland herrarna är förstås Emil Jönsson given trots malören i kvartsfinalen i går. När detta sätts på pränt har inte lagen offentliggjorts. Allt hänger förstås på om Mats Larsson frisknat till. Med den form han visade för halvannan vecka sedan i Valdidentro skulle han ha varit självskriven. Emil och Mats hade till och med kunnat utgöra ett hot mot Hattestads och (förmodligen) Eldar Rönnings favoritskap.
Så jobbar vi med nyheter