Få skrattade åt den Norgehistorien
Det har inte handlat om några klang och jubel föreställningar när Färjestad varit inblandat som ena part i slutspelet hittills. Det kan komma en och annan målfest framöver, men motståndarna bör inte räkna med några bjudningar från keepern Jonas Gustavssons sida. De som hävdar att Frölundas Johan Holmqvist eller HV:s Stefan Liv är elitseriens bästa målvakter får ta sig en rejäl funderare. Maken till målvaktsgenombrott har jag inte sett sedan Henrik Lundkvist slog igenom i Frölunda för några år sedan. Gustafsson äger allt som en internationell gångbar keeper behöver. Framförallt storleken och lugnet.
Tur hade båda målvakterna under semifinal ett igår. Skellefteås succé-man Nicklas Dahlberg tappade ett par puckar mellan benen, men avvärjde. Någon gång räddades han av stolpen och en annan gång tog ett skott i masken och vidare i ribban. Gustafsson var å sin sida helt överspelad när Jimmie Ericsson missade öppet mål i sista perioden. Sak samma när Mikael Renbergs styrning smet strax utanför i spel fem mot tre när fem minuter återstod. Skellefteå fick spela i numerärt överläge i sex minuter under slutperioden. Det var lagets chans i matchen. Fyra minuter i fem mot fyra och två minuter i fem mot tre. Fem mot tre-uppställningen var onekligen ett riktigt hot mot Färjestad. De i fem mot fyra var ibland rena skämten.Allt medan Färjestad hårdcoachades under power play och boxplay rullade Skellefteå på med sina konstellationer. Och tekningen i Skellefteåzonen när cirka tjugo sekunder återstod underströk bara Färjestads överlägsenhet i det för ishockeyn så viktiga momentet.
Skellefteås chans att vinna matchen fanns under matchens första och sista tio minuter. Att Skellefteå överlevde mellan den tidsramen tillskrivs flytkontot.
Gästerna hade flera chanser att döda matchen redan i den andra perioden. Då levererades ingen som helst starkström från hemmalaget i Skellefteå Kraft Arena. Istället kunde man skönja någon form av likström. Förutsättningarna är glasklara. Skellefteå måste vinna båda matcherna hemma och minst två av de eventuellt fyra återstående borta i Karlstad. Alternativt en av två hemma plus tre av fyra i Karlstad eller rent av skriva en otrolig hockeyhistoria som berättar om tre hemmaförluster och fyra bortasegrar.
Det sistnämnda har aldrig hänt i ett SM-slutspel och händer förstås inte den här svängen heller.
Slutspelet och den heta kvalserien har annars handlat alltför mycket om domarinsatserna hittills. Förutom Patrik Sjöbergs grova regelmiss mellan Frölunda-Luleå och hemmabetonade Morgan Johansson tycker jag att domarna gjort ett genomgående bra jobb. Kom ihåg att det kommer att tjafsas och gormas så länge som snålheten tillåts bedra visheten, alltså så länge som man inte tar beslutet som ger domarna möjligheten att göra jobbet rakt ut.
Fyradomarsystemet måste införas en gång för alla på den här nivån. Tror inte att en enda av de diskuterade och fränt debatterade sekvenserna senaste veckorna ältats om det funnits en domare extra på isen i matcherna.
Piteås damer förlorade första matchen under Stockholmsturnén. 1-3 mot det väntade topplaget Djurgården är absolut inget att skämmas över. Mot AIK på söndag kanske samtliga tre kanadensiska förvärven spelar. Det är först när de tjejerna blivit varma i kläderna som vi har en någorlunda bild kring vart ribban ska placeras. Det är dock inte mycket att vinka på till premiären. Endast dussinet dagar återstår och att den allsvenska herrpremiären inträffar efter damernas den första april är inget aprilskämt.
VM-kvalmatch mot Portugal nästa helg. Allsvensk dampremiär på LF Arena onsdagen efter. Undrar om Skellefteås hockeysäsong lever fram till dess?
Så jobbar vi med nyheter