Ett VM-lag utan självförtroende
När Anja i dag startar i det framflyttade störtloppet för att försöka försvara sin VM-vinst gör hon det efter att ha kört ur två tävlingar i följd. Självförtroendet verkar vara på bottennivå.
Det gäller för övrigt inte bara Anja utan hela det svenska VM-laget.
På herrsidan började det egentligen redan under VM-vintern 2007 med att det dessförinnan så framgångsrika slalomlaget helt tappade stinget. Och då handlade det inte minst om den kanske talangfullaste av dem, Jens Byggmark. Han har inte hittat sig själv därefter och får nu åka den VM-slalom som avgörs om några dagar som reserv. Sen hoppas jag att Jens återgår till de grunder han en gång lärde sig av sin pappa och andra tränare hemma i Tärnabys pist.
Dessutom har skador förföljt svensklägret. Markus Larsson var den som bedömdes ha största möjligheterna till bra resultat bland herrarna. Men ett otäckt fall stoppade hans VM-deltagande. Sen råkade Jessica Lindell-Vikarby ut för samma sak. Klart att detta i kombination med uteblivna resultat för Anja Pärson satt ned humöret på hela laget. Det vore underligt annars.
Anja själv skulle med en bra placering, kanske pallplats, i det störtlopp som förhoppningsvis kan köras i dag kunna återställa lite av ordningen. Både för sig själv och för hela den svenska truppen inför fortsättningen av mästerskapet och vintern.
Det finns ju även en världscup som fortsätter efter VM-tävlingarna. Det har varit mycket ståhej kring att Anja tidigt deklarerade att hon den här vintern gärna vill vinna den totala världscupen. Det har hon endast gjort två gånger tidigare, 2004 och 2005, medan hon däremot vunnit åtta guld- och ytterligare sju medaljer i OS och VM. Hennes berömde klubbkamrat Ingemar Stenmark vann den totala världscupen vid tre tillfällen och Anja vill säkert nå upp till samma resultat. Ändå tror jag inte för ett ögonblick att hon tappat motivationen när det gäller VM. När hon väl står på startlinjen finns endast ett mål, att vinna.
I vinter har hon dessutom haft fler placeringar i världscupens topp än vad hon hade inför VM i Åre. Det året vann hon inte en enda seger förrän efter VM. Så egentligen var det mesta upplagt för VM-framgångar även nu. Marginalerna är dock små. Det gäller de flesta idrottsgrenar men kanske framförallt den alpina sporten, där hundradelar av en sekund kan spoliera ett annars perfekt åk.
Skidåkarparet Magdalena Pajala och Jesper Modin, och nu gäller det längd, fortsätter att övertyga. Att den senare skulle förpassa sin resliga lekamen närmare inte bara svensk utan även internationell elit var mer eller mindre självklart efter de framgångsrika åren som junior. Men han har utvecklats snabbare än både egna och andras förväntningar. Tredjeplaceringen på 30 km i Skandinaviska cupen i går ger många löften inför framtiden.
Magdalenas framgångar i vinter visar i sin tur på en härlig tåga. Hon var särklassig i Sverige redan som 14-15-åring och vann ungdoms-SM bland annat hemma på Vallsberget. I sprint var hon förkrossande överlägsen och konkurrerade som förstaårsjunior med många av våra bästa seniorer.
Men sen tog det stopp. Utvecklingen fortsatte inte och det verkade som om Magdalena skulle gå samma öde till mötes som så många tidigare juniorstjärnor. Flytten från skidgymnasiet i Gällivare till Sollefteå blev dock till en nytändning och i vinter har talangen återigen börjat blomma.
Vid SM i Sundsvall gjorde paret uppmärksammade insatser, och när Magda nu för första gången representerade Sverige internationellt fick hon i Riga, liksom pojkvännen Jesper, direkt kliva upp på den allra högsta prispallen.
Fortsättning följer. Efter VM bör även Magdalena ges chansen att åka något lopp i världscupen i sprint. Åtminstone de klassiska loppen i Trondheim och Slottssprinten i Stockholm.
Så jobbar vi med nyheter