Imorgon vänder damallsvenskan. Piteå har fyra poäng upp på nästjumbon Hammarby och uppgiften under höstomgången är förstås given. Efter vårspelets många smällar är det bara nytt kontrakt som gäller. Piteå förfogar över en trupp som är bra nog att fixa den allsvenska platsen även säsongen 2012, men laget måste upp något snäpp framöver. Hammarby vet hur man gör för att slingra sig ur ett bastant nedflyttningsgrepp. Klubben lyckades ifjol på Sunnanås bekostnad och kan troligen göra det igen om inte Piteås spelare hittar harmoni och spelrytm.
Jag trodde att PIF-segern i det viktiga bottenmötet mot Hammarby borta för ett par veckor sedan var vändningen för laget. Hemmamatchen mot Djurgården i söndags skvallrade dock annat och Piteå är långt ifrån favoriter när laget springer ut på landets mest klassiska idrottsarena, Stockholm Stadion. Djurgårdens damlag spelade tidigare sina matcher på Kristinebergs IP, men har nu alltså flyttat in i den anrika klubbens hemmaborg. Ingen PIF-tjej har hittills nätet mot Djurgården i den allsvenska fotbollen. Däremot har en PIF-herre dundrat in en boll i maskorna mot Djurgården på Stadion i seriespel. Mittfältaren och förre PIF-tränaren Martin Eriksson satte nämligen reduceringsbollen när PIF föll i bortamötet i näst högsta serien säsongen 1997.
Under VM-uppehållet värvade Piteå de två kanadensiska landslagsspelarna Moscato och Tancredi. PT-sport har tidigare berättat Moscato inte blivit spelklar trots att hon varit på plats i Piteå nästa tre veckor och att Tancredi missar bortamatchen mot Djurgården på grund av ett åtagande med en fotbollsskola. Medvinden som laget skaffade sig i och med Bajensegern blåste snabbt iväg. Irriterande blessyrer på träningarna, förlust mot Djurgården, fotbollsskola för Tancredi och till sist inget speltillstånd i tid för Moscato. I dagsläget känns det som ett steg framåt och minst två tillbaka efter VM-uppehållet. En seger mot Djurgården skulle förstås förändra läget och tongångarna, men vad pekar på detta mer än att Piteå normalt borde kunna matcha huvudstadsflickorna. Frågan är dock om allt är normalt i PIF-truppen. En del med god insyn menar att det kan skönjas fläckar på den "Lyckliga Familjen-fasaden" som målats upp. Om det är skitsnack eller inte lär märkas på planen framöver, men helt klart är att det krävs mycket av ledare som ska försöka få ihop en homogen grupp av fyra transatlanter, två afrikanska, en norska och en hop hemvävda norrlänningar. Flera av tjejerna är professionella aktörer som kan spelet såväl på som utanför planen.
Den där typen av problem finns i de flesta storklubbar i de större bollsporterna. Vi kan exempelvis snegla på stadsgrannarna Luleå Hockey och Skellefteå. Igår spelade för övrigt Luleå en internmatch inför styvt tusen åskådare och nästa vecka går Skellefteå på is. Längtar faktiskt också till vinterns division I-äventyr med Piteå Hockey. Markus Hurtig och Johan Engströms comeback lyfter laget och förväntningarna. Hurtig har ju trots sin förhållandevis ringa ålder redan prövat elitseriespel i såväl Skellefteå som Luleå. Slipper han skador finns kapacitet för ett lyft igen. Och vad gäller Johan Engström håller jag med sportchefen Patric Jonsson. Precis den spelartyp Piteå behöver.
Till sist...
...hoppas jag att PIF-tränarna Anders Wallerström och Per Jensen håller fast vid sin inslagna höstlinje och matchar in juniorlöften i division II-fotbollen. Det har tränarna och klubben igen när vi skriver säsongstart 2012.
...blev det inget åtal mot Luleå Hockeys sportchef Lars "Osten" Bergström beträffande de påstådda rasistiska tillmälena mot Skellefteåspelaren Yared Hagos under en slutspelmatch i våras. Det här myntet har fler än två sidor och det blir intressant att höra om Luleå sagt sista ordet i historien.