Visste inte riktigt vad jag hade att vänta inför den här dagen. Då allt skulle avrundas, avslutas och summeras. Orden är få nu, de har skrivits, tänkts och tänjts till sitt yttersta. Jag får gräva djupt i biblioteket för att träffa rätt och stämma överens med mina upplevelser.
Men har skidor varit på näthinnan sedan barnsben så är en VM-femmil ungefär som ett derby som El Classico i storhet. Kanske större, om det nu är möjligt.
Är det någon medalj som pratas om mer än någon annan så är det definitivt den. Att den sedan går på hemmaplan, i klassisk stil, i Falun lämnar inte mycket mer att önska. Att damerna inte åker samma eller åtminstone tidsmässigt lika långt och min åsikt och, misstycke till det, får jag ta upp en annan dag. För tro inte jag glömt den viktiga punkten. Handlar mest om för lite tecken att skriva med just här, just nu.
Det skulle bli snö, hela vägen för herrarna. Det här var också en dag när det skulle göra verklig skillnad att ligga först och ligga bakom, just på grund av att nysnön skapar en tyngd i framföringen av skidan vilket innebär att när en åkare passerat blir ytan i spåret lite glattare och nästa åkare får det lite lättare.
All heder åt Johan Olsson som grävde djupt och försökte många gånger, trots moddiga spår, trots totalt snöfall. Men det betalade liksom inte lika bra som sig bör och jag förstår hans besvikelse trots ett brons. En lång rad med starka namn var med hela vägen fram till de än en gång avgörande sprintbackarna.
Han fick loppet dit han ville, Petter Northug. Merparten av hans lopp spenderades så långt bak det bara var möjligt för att sista kilometern kunna avancera och passera 20 åkare. Har ingen aning hur jag ska kunna förklara det, för det känns omöjligt. Den mannen har alltså åkt alla tävlingar under hela VM. Tagit ut sig till max i fem av sex lopp på tio dagar.
Jag tror han går stick i stäv mot många logiska förklaringar, för att göra det han gör krävs en exceptionell återhämtning för att överhuvudtaget kunna göra sig rättvis mental. Det är inget tvivel längre, om det nu någonsin varit det, han är bäst när han vill Northug. I det viktigaste av lägen kliver han fram. Lite för stor för själva sporten på något sätt.
Södergren och Olsson gör sitt sista mästerskap och slutar med flaggan i topp på hemmaplan till hyllningar av publiken. Vi har dem att tacka för banbrytande svensk traditionell åkning och många, många timmar av imponerande åkning och fantastiska intervjuer.
Många frågor kring medaljernas betydelse för åkarna. Mindre om vad det betyder för arrangören. När VM hölls här sist 1993 räddades allt upp med Torgny Mogrens guld på 50 kilometer sista dagen som det pratades om långt efter. Nu har det regnat medaljer från första dag och detta har gjort snacket om VM ännu större medialt och via folkmun. Skidor är populärare än någonsin och det lär aldrig sluta ge eko om Falun 2015.
Det var ett mål att få hit 175 000 besökare under VM-dagarna, och när jag pratade med arrangören hade de sålt 220 000 biljetter innan mästerskapet.
Vad det innebär i pengar kan man ju räkna vidare på. För att inte tala om Falun som stad, med restauranger, butiker och hotell.
FIS har gett sina lovord och om några dagar då det ska summeras så kan boken Falun 2015 gå i tryck med väldigt lyckat som ledord. Det är inte alls alla som klarar att leva upp till och leverera ett mästerskap av den här kalibern.