Ett, ett, ett, ett och ett enda igen
Ett, ett, ett, ett och ett enda igen. Det är den sammanlagda siffermängden mål Luleå orkat med under fem elitseriederbyn mot Skellefteå AIK under 2009. 7-1, 3-1, 3-1, 1-1 och 4-1 i Skellefteåfavör talar sitt tydliga språk.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Samma Färjestad som nollat Skellefteå fyra gånger i följd på bortais och dessutom vunnit sju raka mot samma lag. Detta Skellefteå som i sin tur vunnit fyra borta och ännu fler i rad mot HV 71. Skellefteå har läst Luleå sönder och samman och tagit kraftigt betalt för det. Faktum är att Luleå till och med kommit billigt undan i sina "ett mål per derbymatcher".
Förra säsongen hade Skellefteå, liksom Luleå, ett ännu bättre lag på pappret. Att ett gäng utan ett fungerande power play slår ut ett stjärnspäckat Linköping säger det mesta och jag tror faktiskt att Skellefteå kunnat vandra ännu längre ifall Niko Dimitrakos inte ramlat ifrån med sina skador och kontrakttjafs i bagaget.
Skellefteå hamrade ut Linköping ur kvarten trots Nikos frånvaro och trots att comebackande Mikael Renberg aldrig kom i närheten av sin gamla form. Inför den här säsongen var jag rätt ensam om att tippa Skellefteå topp fyra och självklart var jag beredd på gnället när Luleå placerades sjua.
En enkät bland elitspelarna för någon vecka sedan gav vid handen om att Luleå ansågs vara den klubb som värvat bäst med de tjugo inledande omgångarna som måttstock. Den bedömningen begriper jag inte. Abbottbröderna är förstås kanonvärvningar liksom det faktum att klubben är på väg att lyckas göra duktiga elitspelare av talangerna Pär Arlbrandt och Niklas Olausson. Men i vilket fack placeras backen Robin Jonsson, Jonathan Hedström, österrikaren Thomas Raffl och Alexander Hellström.
Den sistnämnde som skulle bidra med tyngd spelade endast ett par minuter igår. Det föreligger faktiskt kalkonvarning på ett par av de förvärven. "Jonte" är fjärran den form som gav reservplats i OS-laget för fyra år sedan. Tio assist är i sig inte kattskit, men fansen kräver förstås mer av en rutinerad spelare med Hedströms CV.
Igår hördes röster som undrade varför inte Piteåkillen Johan Forsberg valde Luleå med tanke på att han har ett par mycket goda vänner i det laget. Anledningen till att Forsberg valde den "förbjudna" vägen mellan Björklöven och Skellefteå vet jag inte, men man kan ju tänka sig att en kraftig orsak var den att Luleås sportchef Lars "Osten" Bergström ratade Forsberg i Malmö när det laget tog sig upp till elitserien för fyra vårar sedan.
Johan Forsberg är idag en starkt bidragande orsak till att Skellefteå fått igång något som liknar power play. Grabben med den säregna skridskostilen är grymt bra för dagen. Snacka om att skapa yta för medspelarna. Energiknippet med det vassa skottet är stark och hal som en ål vid sargkanterna och ögat synar alltid örat. Det man ser Forsberg prestera på isen gör att man inte är förvånad att just han äger de bästa plus/minussiffrorna i norrlagen Skellefteå och Luleå. Kan dessutom tänka mig att han är en av de lägst betalda. Den löneökningen lär hamna på plus tvåhundra procent när kontraktet ska förhandlas om inom kort.
Till sist...
...gjorde Barcelona vad som krävdes när kniven satt på strupen mot Inter. 2-0 utan Messi, Zlatan och Yaya Touré i startelvan är starka papper. Liverpool , som säsong efter säsong, lyckats slinka ur gruppspelssnaran fick dock respass. Att Lyon och Fiorentina skulle placera sig före i den gruppen var en skräll.