En tung men samtidigt inspirerande uppgift

Minns Ni den här tiden ifjol? Piteå IF:s fotbollsdamer var på väg att spela till sig ett allsvenskt kontrakt. Slutspurten bjöd på spänning och dramatik. PIF avslutade starkt och fixade den historiska biljetten. Läget är ungefär detsamma idag. Kniven sitter mot strupen. Laget har inte råd med några större misstag. Tiden att rätta till dem finns helt enkelt inte. PIF-damerna måste förmodligen vinna hälften av de avslutande halvdussinet matcherna. Givetvis en tung, men samtidigt inspirerande, uppgift för ett lag som endast vunnit en enda futtig match under den halvår långa allsvenska resan. Örebro, Sunnanå, Hammarby, Stattena, Göteborg och Umeå är gängen som står på programmet. Jag tror att PIF nyper två segrar, men en tredje...Ja, varför inte. Det är ju nu som säsongen går in i det skede när motivation slår klass om klassen inte har något att spela för.

Förlusten mot Örebro var säsongens kanske värsta svidare så här långt. Piteå hade en sensationspoäng i bagaget när endast sekunder återstod. Att i det läget, enligt de flesta neutrala bedömare som fanns på plats, drabbas av en stenhårt dömd straff som sedan hamnade i nätmaskorna kändes. En revansch ligger inom räckhåll imorgon. En omstart efter ett långt uppehåll är alltid lurig, men PIF andas optimism och de tre nigerianskorna och amerikanskan Jennifer Nobis som testat allsvensk fotboll tidigare innebär en extra krydda i rödvitt.

De svenska damerna floppade under uppehållet och alla blev än en gång varse att träningsmatcher är en sak. Landskamper som gäller vinna eller försvinna en annan. Den sympatiske förbundskaptenen Thomas Dennerby hade valt en stomme från Linköping och Malmö och just de lagen har ju rasat ihop gång på gång i guldkamp mot Umeå och Djurgården senaste åren. Mitt bestående minne av EM-fiaskot var när Dennerby vid ställningen 0-2 i pausen fick frågan om vad han skulle ge för direktiv. 0-2 är ju inget omöjligt underläge men Dennerby verkade i det närmaste uppgiven. Efter EM kastade han ut en fackla om att antalet lag i allsvenskan borde minskas. Ett inte alltför genomtänkt förslag hävdar jag. Alla länder som finns med i toppen i olika stora bollsporter runt om i världen är de som äger bredden som skapar toppen. Öka hellre antalet lag så att de nykomlingar som satsar verkligen har en chans att etablera sig. PIF-konkurrenten Kristianstad är undantaget som bekräftat regeln att en nykomling har väldigt svårt att fixa nytt kontrakt i damallsvenskan.Den svenska damishockeyn är ju inne på den väg som Dennerby förespråkar. Nästan alla toppar hamnar till slut i de två Stockholmsgäng som "alltid" gör upp om guldet och jag vet inte om Sverige närmat sig transatlanterna efter OS-medaljen för några år sedan. Känslan säger att det är tvärtom.

En som inte bara närmat sig eliten är utan nu befinner sig mitt i smeten är Piteåprodukten Johan Forsberg. När mannen som en gång var världens främste - Peter "Foppa" Forsberg - gör en av många comebacker på rinken för sitt Modo och samtidigt snor alla rubrike passar Pite-Foppa lite sådär i skymundan tre sköna assistpoäng i hemmadebuten i ett stekhett derby mot Luleå. Fyra poäng på två matcher debutsäsongen är inte kattpiss och de som hävdat att Pite-Foppa var det stora fyndet av det allsvenska fyrtalet spelare som värvades till Skellefteå och Luleå ser ut att få rätt. 53 respektive 54 matcher återstår för Pite-Foppa och P-E Bellamare i Skellefteå samt för allsvenska poängkungarna Niclas Olausson och Pär Arlbrandt i Luleå. Att Johan Forsberg blir den som snittar mest poäng per match i eliten i den kvartetten ger inget högre odds idag.

Till sist...
...avgörs idag om det blir två eller tre Piteålag i division III-fotbollen nästa säsong. Infjärden och Storfors är ju redan där och Hemmingsmarks öde, trean eller fyran, sparkas kvar eller ur mot Morön på bortaplan.