En stämpel som Kalla tog död på
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med den bilden, kompletterad med ett par fall i sprintens semifinal vid VM i Liberec i fjol, har Kalla på något sätt fått en stämpel av att inte vara särskilt ståsäker på sina skidor. Det ryktet tog hon död på i går.
Efter att ha hämtat in ett stort underläge på slutsträckan mot blivande OS-kollegerna Anna Haag och Ida Ingemarsdotter, kom norrbottniskan in snett bakom motståndarna mot den tvära och inte särskilt lättmanövrerade kurva som inledde upploppet. Där svepte hon mycket elegant och effektivt i full fart runt både kurva och konkurrenter och gav dem sedan inte den minsta chans att hinna ifatt. Så åker en mästarinna!
En svensk mästarinna som förutom sina sex individuella guldmedaljer nu även har en i stafett. Med det här loppet stärkte Charlotte sina aktier att bli Sveriges ena part i den olympiska lagsprinten. Jag har svårt att tro att någon annan svenska åker en tung sprintbana med fri åkteknik fortare eller ens lika fort som vad Charlotte Kalla gjorde i går.
Det var en uppvisning som gör att Kalla får ökad favoritstämpel på sig att vinna inte bara dagens dubbla jaktstart utan även den mer programenliga milavslutningen på söndag.
Kanske vill hon rentav vara med och konkurrera om segern i lördagens sprintlopp, trots att det avgörs med klassisk åkteknik. Under sitt sista juniorår, 2007, vann Charlotte SM-sprinten i Åsarna, så hon är säkert konkurrenskraftig även i den disciplinen.
Fast mot Hanna Falk, Ulricehamns 20-åriga uppstickare som gjorde sin allra första start i ett svenskt seniormästerskap i går, tror jag ändå knappast att Kalla räcker till. Västgötskan imponerade oerhört på sina två första varv vid gårdagens lagsprint och visade med eftertryck att hennes stjärna är tänd för att fortsätta tindra. Trots alla andra svenska nykomlingar som glatt oss skidvänner så mycket under denna vinter, är Hanna Falk det allra största utropstecknet. Hennes framfart värmde trots den kalla nordanvind som svepte över Vallsbergets nya arena.
Den vinden blev inte mindre kall när det strax före tävlingarnas början meddelades att Jesper Modin, Piteå riktigt stora medaljhopp på herrsidan under detta SM, inte kunde starta.
Jesper har dragit på sig en förkylning och åkt hem till Östersund. Klokt. Det är bättre att vara förkyld nu än under OS.
Vinden gjorde det inte varmare i åskådarleden när det visade sig att Piteås par Lina Andersson och Magdalena Pajala inte räckte till i damloppet. Visserligen är fri åkteknik inte deras bästa vapen i skidåkning. Men Lina har, vilket hon även visade i Otepää förra helgen, långt till sin bästa form. Och efter allt ståhej runt nomineringen till OS-truppen var det inte konstigt att Magdalena inte höll samma standard som senast. Mats Larsson har vunnit de två senaste årens SM på 50 km. Men han har också vunnit sprint-SM två år i följd. Därför var det ingen överraskning att han tillsammans med färske olympiern Teodor Peterson hemförde lagsprinten på ett komfortabelt sätt.
Det paret vill säkert vara med och konkurrera med Björn Lind och Emil Jönsson om medaljerna när Jesper Modin inte kan ställa upp.
Dagens lopp i dubbel jaktstart kan ge fler norrbottniska guldmedaljer. Nu gör Marcus Hellner entré på Vallsberget och även om han är ännu större favorit till seger i söndagens tävling, så blir det intressant att se hur han räcker till. Tre mil brukar vara i längsta laget för Marcus, men hänger han med någorlunda i den inledande klassiska tekniken, borde han höja sig en nivå efter det han klivit på sina skejskidor.
Till skillnad från gamla skolkompisen Charlotte Kalla har inte Marcus vunnit något SM-guld, ett par tredjeplatser är bäst, så för honom hägrar säkert en guldmedalj i dag.