En självklarhet: Piteå får SM 2010
Det är förbundets styrelse som utser SM-arrangörer. Men i praktiken är frågan inför styrelsemötet redan förberedd av tävlingsgruppen i längd - och där råder det ingen tvekan. Piteå står på förtur. Och inte bara på förtur. Det är faktiskt så att i dag, en dryg månad före beslutet, finns det inga andra aspiranter till mästerskapet.
Till skillnad från när Piteå hade sina två succéveckor 1978 och 1999 har inte SM någon dragningskraft på landets skidklubbar i dag.
Det senaste mästerskapet, i Falun och Borlänge, var en direkt flopp. Totalfiasko framförallt publikmässigt. Dessutom blev det inte särskilt lyckat att sammanföra junior-SM med stora SM. Dels med tanke på den ökade belastning det fick på klubbarnas ledarstaber. Dels för att juniorerna inte fick en chans att mäta sina krafter på kortare distanser och sprint med seniorerna.
1978 och 1999 hade Piteå hela SM-programmet, även de långa distanserna med femmil för herrar och tremil damer. Då hade ännu inte sprint införts som mästerskapsgren, det skedde i Åsarna 2000. Däremot kopplades jaktstarten bort från programmet 1999 och genomfördes i Norberg någon vecka efter Piteås arrangemang.
Vid de tidigare SM-veckorna har Piteå inte bara lockat storpublik till Vallsberget utan även fixat ekonomiska rekordnetton. På den tiden krävde Svenska Skidförbundet ett fast belopp från varje SM-arrangör. Nu är detta förståndigt nog borttaget. I stället har förbundet rätt att i samarbete med arrangören lansera egna sponsorer, exempelvis på nummerlapparna.
Det betyder ändå att skidalliansen i Piteå bör ha goda möjligheter att under gynnsamma väderleksförhållanden kunna leverera en god ekonomisk återbäring till de medverkande klubbarna. Speciellt eftersom förutsättningarna i övrigt mycket påminner om de tidigare SM-veckorna.
Sven-Åke Lundbäck och makan Lena var dragplåster 1978. Sven-Åke vann bland annat alla de tre individuella loppen strax efter det han hade blivit världsmästare på femmilen och i stafett i Lahtis.
1999 var det Niklas Jonsson och hans kompetenta lagkamrater som lockade storpublik. De vann bland annat stafetten. En annan favorit på Vallsberget var den oerhört talangfulle Per Elofsson. Inte minst eftersom han fick stryk i stafettspurten av Urban Lindgren.
Det finns några faktorer som talar för succé även 2010:
Piteå Elit är på väg att skaffa sig bra uppsättningar aktiva på både herr- och damsidan.
Fortsätter Charlotte Kalla att utvecklas kan hon ensam locka ut folket ur stugorna.
Tidpunkten, några veckor före OS i Vancouver, talar för stort intresse både från publik och media, även den svårflörtade rikspressen.
Att frilägga en eller ett par veckor från världscupen i slutet av januari för nationella mästerskap är något som förespråkats på den här spalten under många år. Nu verkar det som om även skidförbundet är inne på den linjen.
Kontakt har tagits med Norge om att inför framtiden förmå det internationella skidförbundet att reservera tid för de olika nationernas mästerskap några veckor före OS och VM. Får man även med sig Finland på den båten, vore det väl sjutton om det inte skulle ge resultat. Speciellt ifall de nordiska nationerna sätter hårt mot hårt. För vilken arrangör i världscupen vill genomföra en tävling utan världens främsta aktiva på startlinjen?
En samfälld nordisk attack att utveckla under sommarmånaderna.
Så jobbar vi med nyheter