När världsmästerskapet på skidor inleds med sprintlopp i dag, tror många här i Oslo att Norge ska sopa hem ädla medaljer varje dag. Både i spår och backe. Marit Björgen och Petter Northug har en hel nations förväntningar på sina axlar.
Båda är medvetna om att VM 2011 kan bli det mästerskap som för evigt präglar in deras namn med guldskrift i landsmännens minnesbok. Ungefär som Gjermund Eggen gjorde 1966 med tre segrar och Oddvar Brå 1982 när han trots stavbrott i finishen lyckades ge Norge guld i stafett.
Frågan är om förväntningarna lyfter eller tynger.
Själv tror jag att Marit Björgen av dessa två är den som kommer att vinna mest. Speciellt om hon lyckas i dag. Sprinten är den gren där hon varit minst bra i vinter, men skulle hon vinna eller ta medalj i dagens premiär kan resten av mästerskapet bli ett enda långt triumftåg ännu längre in i norska folkets hjärtan än där hon befinner sig redan nu.
Precis som hemma i Sverige är Petter Northug den som väcker mest känslor i skidkretsar. En liten och högst ovetenskaplig enkät bland "vanliga" norrmän på huvudstråket Karl Johan häromdagen gav, det ska erkännas, i första hand positiva reaktioner men också negativa. Ett par av de tillfrågade sa direkt att man hoppas att svensken (Emil Jönsson) täpper till truten på Northug. Många menar att norrmannen i distanslopp med gemensam start snyltar på motståndarna och låter dem dra sönder startfälten för att spurta ifrån i slutet.
Var och en må ha sin åsikt om Petter Northug, men faktum är att han föddes in i den moderna skidåkningen. Som sistaårsjunior spurtade Petter ned hela världseliten vid världscupen i Falun 2006 utan att ha dragit en meter, och det har därefter blivit hans signum.
Han kan inte vinna ett lopp med individuell start utan använder resurserna på sätt som gagnar honom bäst. Att han dessutom ibland kryddar med fräna uttalanden om framförallt sina svenska konkurrenter upplevs inte heller som sportsligt av många. Men exempelvis Marcus Hellner, som brukar utsättas för diverse gliringar, rycker bara på axlarna och menar att det hör till spelet. Fast man-man mot Northug har Hellner hittills alltid dragit det kortare strået...
Förutom dueller i spåren har det de senaste åren varit åtskillig muntlig turbulens mellan Sverige och Norge. Oftast på kvällstidningsnivå. Men från norsk sida har ledarna vid några tillfällen spätt på Northugs uttalanden med egna, giftiga.
Därför kom det som en total överraskning att den norske sprinttränaren Ulf M. Aune vid norrmännens första officiella presskonferens reservationslöst lyfte fram Emil Jönsson som dagens storfavorit. Inför OS förra året baissade han i stället Emils chanser å det grövsta och menade att hans nerver inte var goda nog - varpå Emil blev 7:a...
Nu vill alltså norrmannen utnyttja samma nerver med att ge svensken favoritskapet. Snacka om rävspel!
De bästa norrmännen var inte med när Emil vann i söndags. Men det är inte tal om annat än att de aktiva har mycket stor respekt för den ekorrkvicke gästriken. Ole Vigen Hattestad är min personliga favorit bakom Emil och dessutom finns ryssen Pethukov som oftast gör bra lopp i fristilstekniken.
Sprintbanan i Holmenkollen passar norrmännen mycket bra, den kan till och med sägas vara specialanpassad för dem. Mycket kurvor, varierad åkning som kräver fartändringar hela tiden och upplagd för en offensiv åkare - exempelvis Jesper Modin.
Det är oerhört viktigt att ligga långt fram mot slutet, helst inte sämre än tvåa när det korta upploppet börjar. Och det är något som skulle kunna passa både Emil och Jesper. Kanske också Marcus Hellner, även om han inte alltid brukar vara den snabbaste från början men som oftast finner rätt position senare i loppet.
Var så säker på att det speciellt i finalen kommer att bli ösa av redan från första stavtagen!