Charlotte Kalla
Jag vet inte var hon kommer sätta punkt för den boken som innefattar skidåkningen. Vet bara att den är långt ifrån färdigskriven. Varit med redan från kapitel 1, sett och känt för den fantastiska och tuffa resa hon har fått uppleva.
Det var inget vi tänkte på då vi satt där på uppropet som 15 åringar.
I en skola som skulle utveckla oss under fyra långa år.
Jag är glad att hon satt där bredvid mig, valde att dela glädje och mindre roliga stunder. Att hon är just, den hon är.
Jag känner många personer som kan lämna sin komfortzon. Men förundras varje gång jag tränat med henne, på det sätt hon gör det. Det ligger något speciellt i luften. Känner personer som är målmedvetna, vad än det betyder. Men få som satt en känsla på det. Hon är en av dem. Ingen som blir så frustrerad när det inte går, ingen som lyckas vända det till sin fördel som just Charlotte.
Tyckte mig se den glimten i ögonen igen. Den jag hoppades på. Där för några veckor sen, då vi stilla sågs över en middag på restaurang långt borta från elljusspår och myrmark.
Och rätta mig om jag har fel. Men igår syntes att det är OS år.
Nu var det skarpt läge i världscuppremiären i Kuusamo och Charlotte radade upp fina resultat hela helgen. Med en 5:e plats efter segrande Justina Kowalczyk under fredagens individuella 5km klassiska tävling så hade hon fått det svar som hon väntat på sedan i somras. Att snabbheten och styrkan är i bra harmoni med uthålligheten och att sekunderna fram i klassisk stil är lätträknade. Tekniken träffar rätt och vinklar som verkar vägvinnande finns plötsligt där.
Under söndagens 10 kilometer fristil så gick Charlotte ut med 45 sekunder upp till Justina Kowalczyk och 20 sekunder upp till Marit Björgen, detta försprång raderade hon tillsammans med Therese Johaug och efter två varv var dessa en kvartett.
Det följande som utspelade sig var bara ren spänning då Charlotte svarade på alla ryck och fartökningar som gjordes. I spurten drog Björgen det längsta strået, men med Charlotte som klar 2:a före Johaug och Kowalczyk.
Övriga svenskor hade en blandad helg. Unga Stina Nilssons lopp på 5km klassiskt är anmärkningsvärt då hon slutade 21:a. Britta Norgren Johansson visade återigen att hon kan prestera på topp och slutade 11:a på jaktstarten. Magdalena Pajala kvalade fint in på den klassiska sprinten men fick se sig slagen i kvartsfinalen i det kylslagna Kuusamo.
De svenska herrarna gjorde en stabil insats med Teodor Petersons 3:e plats i den klassiska sprinten som guldkorn. Marcus Hellner har formen runt hörnet men det syns att han får slita i rörelserna mer än vanligt, så uppåkningen till 7:e platsen i söndagens jaktstart efter segrande Martin Johnsrud Sundby var helt klart godkänt. Calle Halfvarsson fortsätter imponera stort på mig, tror hans steg i hårdhet är större än vi sett hittills. Även han åkte upp sig ordentligt under söndag och slutade på en 6:e plats. Daniel Richardsson är såklart inte där han vill vara, men tar trots det som hänt tar han världscup-poäng både lördag och söndag. Detta bådar gott för framtida säsong och kommande OS stafett.
Summerat så är det bara ta med sig det positiva och vad som kan göras bättre från förra helgen. Lämna den, börja blicka fram mot Lillehammer och individuell klassisk tävling lördag och ett högst intressant genrep på stafett under söndagen.
På återhörande.