I damernas stafett upprepades fjolårets resultat och Piteå Elit stod överst på pallen. Sprudlandes av energi och formstarka åkare i form av Magdalena Pajala, Jennie Öberg och Charlotte Kalla. Ingen oväntad men så viktig seger, framförallt för att stärka korten för deltagande i VM både för Magdalena och Jennie.
Att Pajala åkte med styrka och mod första sträckan syntes tydligt. Jennie åkte väldigt frenetiskt och fint på sin andra sträcka där tio sekunder till IFK Moras Anna Haag är en tydlig markör på en fortsatt uppåtgående formkurva. Varför inte Jennie Öberg i VM-stafetten? Hon hade trots allt snabbaste åktiden.
Men två dagar till får vi vänta, innan VM-truppen spikas på söndag.
Läget är följande enligt mig. Det bör stå mellan Magdalena Pajala, Jennie Öberg och Hanna Falk om de två återstående platserna. Hårt men sant.
Söndagens sprint blir direkt avgörande och mest krafter och tur kommer nå hela vägen till den där biljetten som inte går att köpa för pengar.
Vem än det blir så har de tack och lov distans till det de håller på med. Det är en av faktorerna att hålla på med en relativt liten idrott i Sverige. Folk känner varandra.
Må bästa tjej lyckas.
I SM:s inledande skiathlondistans visade Charlotte Kalla vem som åker fortast, mest energisnålt och verkningsgradsmässigt effektivast.
Hon var avslappnad i den klassiska åkningen på ett annat sätt nu. Hade låga axlar och stavisättningen långt fram med tryck och stäm i mage.
Det innebär att all kraft går framåt och inte upp/ned som det ibland kan göra när tekniken inte stämmer. Fristilen dansar hon fram på, fäller rakt fram och får med sig kraften istället för att tappa den i sida på tvåans växel.
Extremt tuffa banor i Ånnaboda med en utförsbacke där hastigheten gissningsvis var upp emot 70 km/h. Det i kombination med lössnö som frusit fast är en bedrift i sig att kunna hantera och jag tyckte mig se en aggressivare inställning och en vilja till att trampa runt i kurvorna mot vad hon gjort tidigare. Detta kommer krävas för att kunna utmana bland andra Marit Björgen om ett VM-guld.
Att Kalla väntade några kilometer innan hon stack ifrån den övriga svenska eliten får också ses som ett styrkebesked. Hon vågade vänta, för att sedan våga kliva på fullt ut och få lucka direkt.
Att hon vann med över minuten är också ett mått på att loppet höll internationell standard.
I stafetten lyckades Piteå Elits herrar nästan försvara sitt brons från fjolåret. En fjärdeplats med ett lag som kanske inte varit första alternativet om alla varit på plats. Detta är helt klart ett tecken på att man vid givna ögonblick kan höja sin prestation genom utgångsläge. Jesper Modins sträcka var kanon med en vilja att ligga däruppe. Får han bara några snabba tävlingar så tror jag han står i landslagsdräkten inom kort. Johan Westerlund gjorde en riktigt fin klassisk tävling med ett lugn och driv i stakåkningen som det var ett tag sedan han visade – väldigt kul att se. Tillika Karl Edenroth som fick hoppa in på en sista sträcka och höll ihop det utan att tappa nämnvärt mycket mer än väntat upp till favoriterna.
Till sist...
...har Norge också sitt mästerskap nu och Therese Johaug slog Marit Björgen med 36 sekunder på 10 kilometer fristil. Mycket kan tyckas, men än är det länge kvar innan träningen ska släppas ordentligt för Björgen och jag misstänker att hon är nedtränad just nu.