Piteå Hockey och Munksunds damer står inför tuffa dealar när lagen äntrar bussar från LF Arena idag. Piteå åker till Umeå för toppmöte mot Björklöven som kallas landets bästa division I-lag medan Munksunds damer bussas elva mil längre söderut där svenska mästarinnorna Modo väntar i Ö-vik såväl idag som imorgon.
Man kan se uppladdningen inför matcherna på två olika sätt. Det första är att lagen kan släppa loss rejält med tanke på att de har precis allt att vinna och noll och ingenting att förlora. PHC var förvisso minst lika bra, om inte bättre, i hemmamatchen mot Löven. Piteå Hockey har redan visat att laget kan rubba Löven. Munksund har också, förra säsongen och i höstens träningsmatcher, visat att de kan skaka Modo. Grejen för PHC och MSSK är dock den att de kommer till spel med lågpresterande matcher i bagaget. Piteå föll hemma med siffrorna 1-3 mot Teg i onsdags medan Munksund befunnit sig i fritt fall - från första till sjunde plats i tabellen - efter de fyra raka segrarna i början av Riksserien.
Munksund är i sig en liten gåta. Var är en för alla, alla för en tänket som tog gänget till semifinal i våras. Till och med när laget var skadedrabbat och kraftigt slitet sänkte man aldrig garden mot storfavoriten Brynäs de två avgörande semifinalerna i Gävle. De fyra senaste bortamatcherna skvallrar om ett Munksund i disharmoni. Ja, kanske till och med om ett Munksund som är på väg att vittra sönder inifrån. Även om ett lag torskar en och annan match är det långt till fyra raka storförluster.
Målvakten Sara Sundkvist var ruggigt bra när Munksund gjorde succé i slutspelet i våras. Kanske cementerade hennes inspirerande spel mellan stolparna grunden till lagets kämpaglöd. Höstens målvaktsstatistik är ingen munter läsning men det är i matcher där allt finns att vinna och inget att förlora som drakar lyfter i motvind. Att landslagsstjärnan Emma Eliasson inte spelar helgens dubbelmöten mot Modo innebär förstås att MSSK blir än mer nederlagstippat.
Luleå värvade finske landslagsmannen Mika Pöyrölä igår. Den underskriften kan visa sig guld värd i förlängningen. Luleå uppgraderar ständigt verktygslådan och även om 1-0 och 0-0-matcherna varit någon för mycket för att falla publiken i smaken senaste veckorna är det uppenbart att länets flaggskepp blir svårt att sänka i slutspelet.
Publiken, ja. Det är märkligt att Coop Arena inte ens är halvfylld matchen efter derbyt i tisdags. En enad expertkår ansåg att norrderbyt Skellefteå-Luleå var säsongens bästa match så här långt. Och ändå svek publiken rejält mot Linköping. Kanske var det inte så smart ur marknadsföringssynpunkt att redan innan torsdagsmatchen trumma ut budskapet "gå två betala för en" mot AIK idag.
På den lokala fotbollsfronten var det positivt att backen Halbera Gisladottir valde fortsättning i PIF. Jag hade saknat isländskans härliga klipp i dojan om hon lämnat. Halberrans vänsterfot ger faktiskt PIF en dimension ytterligare i spelet även om hennes defensiv stundtals är svag.
Positivt och spännande att profiler som Jonathan Wennstig och Samuel Berggren beslutat sig för ett allvarligt försök till comeback efter sina långvariga konvalescenser. Starkt om de lyckas. Grabbarna förstärker tveklöst PIF om de bara hittar tillbaka till åttio procent av den gamla formen. Synd dock att PIF och duon Linus Olsson och Andreas Lindahl aldrig funnit harmonin tillsammans. Grabbarna har onekligen visat att de rent fotbollsmässigt är mogna serier betydligt högre upp i seriesystemet.
PIF-tränaren Anders Wallerström saknade ibland en ledare på planen förra säsongen. Jag har ett okonventionellt förslag som givetvis kommer att förkastas, men som lika säkert skulle lyfta laget i tabellen. Övertala gamle rutinerade Peder Nilsson till en PIF-comeback. Värva dessutom SAIK-talangen Hampus Hedkvist och MSSK-snipern Christofer Fahlman. Varför inte också ISK-mittbacken, PIF-lånet, Andreas Grimstad.