Inte nu igen! Ständigt denna vallning...
Har man, som skrivaren, på plats eller via TV/radio följt vårt svenska skidlandslag i några decennier, återkommer med jämna mellanrum detta mantra.
I närtid kommer vi ihåg de inledande dagarna vid VM i Oslo i fjol. Framförallt hur Daniel Rickardsson, som favorit på 15 km, hamnade tre minuter och tolv sekunder (!) bakom vinnande Matti Heikkinen. För att inte tala om att Marcus Hellner i den dubbla jaktstarten låg 28:a efter den klassiska delen för att åka upp sig till 6:e plats, bara tre sekunder från guld.
I nutid, dvs under Tour de Ski, har det varit si och så vid ett par av etapperna. Båda gångerna har det handlat om den gamla hederliga klassiska åktekniken. Och den som drabbats allra värst är vårt enda hopp på herrsidan, Marcus Hellner.
Andra dagen, 15 km, blev han besegrad med 41 sekunder. I går. på en tredjedel så lång sträcka, blev det ännu värre; Marcus var 51 sekunder bakom vinnaren och såg ut att ha både dåligt fäste och bedrövligt glid.
Då ska man komma ihåg att Marcus i vinter vid ett par tillfällen - när han förstås haft bra skidor - visat att han verkligen blivit allt bättre med just den klassiska tekniken.
Jag brukar ofta försvara det svenska vallateamet. De har under årens lopp vid många tillfällen lyckats bättre än konkurrenterna. Men tyvärr blir det alltför ofta grova missar, och det är tydligt att i vissa förhållanden och i speciella fören har de inte kunskap som behövs.
Kanske dags att vårt skidförbund plockar in någon specialist utifrån för att klura ut vad som krävs för just de speciella förhållanden där vårt landslag missar då och då. Sverige har tappat många duktiga vallare till andra länder, Kanada och Norge exempelvis, och skulle kunna plocka hem någon av dem. Eller försöka få hit någon annan. Det sitter i varje fall inte i ekonomin. Svenska Skidförbundet har gott om stabila sponsorer.
De svenska damerna lyckades något mindre dåligt än herrarna i går. Men nu handlar det inte längre om att snegla mot någon pallplacering i den sammanlagda touren; skulle Marcus Hellner eller Charlotte Kalla lyckas avancera upp mot fjärde plats vore det gott nog.
Dagens sprint i fri åkteknik, den fjärde etappen från slutet, är lika betydelsefull som någon annan. Det finns många bonussekunder att hämta - och att förlora! För både Kalla och Hellner är avancemang från kvalet och helst till minst semifinal en nödvändighet inför fortsättningen.
De största svenska förhoppningarna i dag ställs dock till våra sprintspecialister Emil Jönsson, Teodor Peterson, Ida Ingemarsdotter och Hanna Brodin. Av dem har Emil sagt att han tänker fullfölja touren, dels för att anser sig kunna hämta in lite av den träning han missat under sin tidigare sjukdom, dels för att han är oerhört nyfiken på att få testa den speciella klättringen på söndag.
I täten fortsätter det att hända saker varje dag.
Samtidigt som Petter Northug i går tappade ledningen mot Dario Cologna, har den andra norska favoriten, Marit Björgen, med två etappvinster i följd knappat in rejält på Justyna Kowalczyk.
Därmed finns inte Norge på ledartronen i vare sig herr- eller damklassen.
Är det någon av Björgen eller Northug som kan ta kommandot under de tre etapper som återstår till Val di Fiemmes uppförskörning? Självklart har båda den kompetensen, men just nu verkar Björgen vara mest på uppgång.
Northug var inte helt övertygande i går, fast samtidigt är det svårt att veta hur hans skidor gick i förhållande till Colognas.
Dagens sprint blir oerhört avgörande. Skulle Northug eller Cologna missa finalen, och det är inte alls otroligt med många framförallt bra ryssar och svenskar i startfältet, kan det rentav avgöra hela Tour de Ski. Situationen är förstås densamma mellan Björgen och Kowalczyk.