Boork har rätt, men också svaret
Luleå skulle givetvis ha fått en extra chans mot Frölunda. Funktionärsfadäsen i kvartsfinal fyra var av det grova slaget att den var helt matchavgörande. Konstigt överhuvudtaget att Luleå ens fortsatte spela. De skulle ha krävt ned supervisorn från läktaren. I NHL kan man exempelvis påkalla videogranskning av en misstänkt målsekvens flera sekunder efter motståndarna kontrat och gjort mål i den andra buren. Visar sig det att pucken från den påkallade videosekvensen var inne spelas matchen från det målet varpå det andra raderas bort. Något liknande hade varit att föredra i Scandinavium.
Leif Boork menade igår att Luleå absolut borde ha fått omspel och undrade varför ishockeyn är stelbent i sin regeltolkning gentemot andra sporter. Leffe drog fram ett lysande exempel från handbollen värld där H43 fick en spelare utvisad men ändå kunde fortsätta i spel sex mot sex och dessutom göra mål. Den matchen spelades om och Leffe undrade varför inte matcher i ishockeyn där det handlar om uppenbara funktionärsmissar som gravt gynnar den ena laget spelas om.
Leffe har svaret på sin egen fråga vid närmare eftertanke.
H43:s motståndare var ju för bövelen Hammarby. Vem tror att det i Stockholm baserade förbundet dömt omspel om det handlat om en match mellan Lindesberg och Skövde. Glöm det.
Jag orkar inte ens räkna upp alla exempel på när elitklubbar från mindre orter tvingas dansa efter de storas pipa vid regeltolkningar och i fall om avstängningar när det verkligen gäller. Man kan ju tänka sig scenariot från Frölunda-Luleå i onsdags i en slutspelsmatch fram till 3-1 där Modo, Skellefteå eller Luleå spelat hemma mot Djurgården, Frölunda eller varför inte den uppsmygande maktfaktorn Linköping.
Den största avstängningsskandalen i ett SM-slutspel genom tiderna är den från 2000 när Djurgården slog ut Luleå i semifinalen. Luleå var sargat av skador och Djurgården lyckades med sin uppenbara taktik att få ytterligare Luleåspelare på sidan av.
Andreas Salomonsson åkte in och spearade Luleåmålvakten Jarmo Myllys och kastade sedan handskarna omgående. Salomonsson drog igång bråket, fick stordäng av Luleåbacken Fredrik Svensson. Efterspelet gav Svensson tre matchers avstängning. Salomonsson fick en.
När Lee Goren i Färjestad bråkade med Linköpings Andreas Pihl stängdes den sistnämnde av två matcher medan Goren fick endast en trots att kanadensaren behandlat Phil ganska illa. Motiveringen löd att den som startade bråket straffas extra.
Det är alltså i stort sett alltid skillnad mellan lort och pannkaka när straff ska delas ut.
Så långt som att domaren avgjort matcherna Frölunda-Luleå och Linköping-Skellefteå sträcker jag mig inte till, men vem kan påstå att norrlagen haft minsta fördel. Skellefteå har vunnit två av två med landets domarsuverän Marcus Winnerborg. Blivit nollat lika många gånger med Morgan Johansson och man kan undra hur Andreas Jämtin kunde komma undan med en tvåminutare efter tacklingen i ryggen på Skellefteåjunioren David Rundblad.
Till sist...
...borde hela sekretariatet i Scandinavium bytas ut. Det är skamligt att domarna i slutspel efter slutspel tvingas flytta tillbaka matchuret under matchernas sista skälvande sekunder.
...blir det spännande att se vem förbundet sänder som rättskipare till Skellefteå imorgon. Christer Lärking???
Så jobbar vi med nyheter