Fyra matcher under de åtta närmaste dagarna väntar Piteå Hockey i Allettans slutspurt. De som läser tabellen extra noga kan lugnt konstatera att den första i raden utslagsmatcher börjar redan idag. För Piteås del räknas inget annat än seger mot Östersund i eftermiddag och mot Sollefteå imorgon. Det skulle vara en riktig svidare för spelare, ledare och supporters att än en gång bli kvar på perrongen när tåget går mot slutspelsfest. Piteås lag är i sina bästa stunder slagkraftigt nog att rubba samtliga division I-gäng i landet. Å andra sidan har klubben inget i ett play off-spel att göra om man inte sopar rent på hemma-is mot gäng som Östersund och Sollefteå.
Sammanlagt 12-1 och full pott mot Kovland och Örnsköldsvik blev 2-2 gånger två och blott tre poäng i returmötena. Piteå har varit bättre i hemmahall än på bortais hittills i Allettan och helgens två gästande lag lär märka att det är en annan laguppställning man möter i de här viktiga matcherna. Piteå var ju ganska vingklippt den där helgen i Östersund och Sollefteå. Ett något så när ordinarie Piteå bör ha goda chanser till full pott om de tar jobbet och begriper vad som krävs för att vinna. Jag tror inte att Östersund och Sollefteå förfogar över bättre spelare än Piteå i uppställningarna.
En som redan i tonåren fattade att rätt inställningen till jobbet var viktigare än skridskoåkning, spelsinne och skottstyrka är unikumet Tomas Holmström. Djupvikspojken är ett år från 40 och Stanley Cup, OS och den svenske mästaren kan skriva 1000 matcher i NHL för Detroit på sitt visitkort. En fantastisk prestation. Just detta att vara tuffare än de ärrade grabbarna från hockeyns hemland framför motståndarmålet har givit Tomas Holmström ett ovärderligt varumärke i och utanför sporten. Piteåsupporters kan bara drömma om att Tomas pappa Henrik och gamle lagkamraten Anders "Burra" Buström kan applicera lite av det "Go:et" på hemmagrabbarna i helgen.
Svårt att tro det när man tittar ut genom fönstret men om blott två månader spelas det allsvensk fotboll på LF Arena. Såg Piteås cupmatch mot Sunnanå i Arcushallen igår och det var hyggligt driv i PIF trots att det "bara" blev en uddamålsvinst mot division I-laget. Jag tycker att det såg ut som det ska göra i träningsmatcher den här typen. Det fanns såväl frågetecken som utropstecken efter och i detta läge av säsongen är det inte läge för någon negativ kritik. Däremot verkade det riktigt bra på en del fötter. Mittfältsmotorn Sofie Persson är ett förvärvsklipp. Hon kommer till och med kanske att utmana om en blågul tröja vad det lider. En mittfältsmitt med Sofie och Josefin Johansson kan bli riktigt intressant till hösten. Piteås väl och ve i allsvenskan kommer att stavas skadebild på Faith Ikidi, Josefin Johansson och June Pedersen. Tidigare säsonger har PIF endast förfogat över en "herrfot" vad gäller tillslaget på bollen och den foten tillhör Pedersen. Nu äger laget ytterligare ett par. Norskan Ann Marie Dovlands tänker fotboll i alla situationer. Hon har flykten i steget och hennes inlägg får en fotbollsälskare att slicka sig om munnen. Isländskan Hallbera Gísladóttir äger också klippet. Med rätt intränade varianter snackar vi hörnor varje gång Piteå får en frispark en bit ned på egen (!) planhalva. Hoppas att tränarduon Stellan Carlsson och Lennart Hedkvist mejslar ut något av dessa vapen.
Med gårdagens match som måttstock borde Erika Nilsson Waara erbjudits förlängt i Piteå. Comebackande målvakten Emma Gustafsson svarade för flera fina räddningar i Sunnanådressen. Hon har fortfarande massor att ge på hög nivå mellan stolparna.
Till sist...
...sätter en knäskada stopp för hela säsongen i Tampa Bay för Mattias Öhlund. Surt för Mattias och alla hans fans ifall han tvingas avsluta den aktiva karriären när fyra år är kvar av långtidskontraktet med Tampa. Öhlund, svensk mästare liksom Burström och Holmström med Luleå 1996, hjälper nu till som backcoach i sitt lags bås.