Avslaget i går Skidfest i dag?
Vad gäller den svenska kvartetten blev säkert Anders Södergrens tråkiga avhopp en mental belastning på de övriga - oavsett hur mycket de aktiva försökte peppa upp sig före loppet - och den i förväg i teorin givna stafettmedaljen flög all världens väg redan på första sträckan.
Hur mycket Södergrens återbud påverkade är svårt att säga, men det måste fastslås att ingen i Sveriges lag nådde förväntad standard. Redan när Mats Larsson blev magsjuk infann sig tvivlet inför första sträckans i dessa sammanhang orutinerade Daniel Rickardsson. Och ett lika osäkert kort var förstås Mathias Fredriksson som Södergrens ersättare. Ändå kanske Mathias skötte sig bäst av de fyra svenskarna i förhållande till vad som väntades av dem.
Axel Teichmann kastade bort sin och Tysklands guldmöjlighet genom att bjuda in Northug direkt. Hans enda chans hade varit att busköra första varvet och behålla luckan på 15-talet sekunder bakåt. Då kanske norrmannen hade gett upp jakten.
Men nu gjorde Teichmann tvärtom. Ändå var det strongt av Northug att jaga ifatt. Sen handlade det förstås för hans del bara om att ligga bakom och avvakta fram till slutet. Han satte in sitt ryck ungefär på samma ställe som i dubbeljakten och fick övertaget direkt.
Vem ska kunna stoppa denne norrman i strid man mot man vid framförallt mästerskap under de närmaste åren? Det har knappast funnits någon distansåkare, åtminstone i modern tid, med den kapaciteten. Å andra sidan har inte, bortsett från stafetter, systemet med gemensamma starter funnits särskilt många år. Petter Northug kom in i världskonkurrensen vid exakt rätt tidpunkt.
Första gången jag såg honom var vid Svenska Skidspelen i Falun 2006, under hans sista säsong som junior. Då hade han redan vunnit junior-VM vid fyra tillfällen men aldrig mätt sina krafter mot senioreliten.
Dussintalen skejtare, hela kopplet av världselitåkare, kom in samtidigt på Lugnets skidstadion. En av dem var den norske junioren och utan att någon hade hunnit registrera hans framfart kastade sig först över mållinjen. Tvåa och trea blev två av silvermedaljörerna från i går, Tobias Angerer och Axel Teichmann. De har varit vettskrämda för norrmannen efter den uppvisningen. Samtidigt har framförallt Teichmann kritiserat honom för att under lopp med gemensam start aldrig ta det i hans tycke gentlemannamässiga ansvaret och dra en enda meter. Teichmann har förmodligen inte ändrat åsikt efter gårdagens lopp.
Anders Södergren bör ha fått sitt mått av otur rågat under denna vinter. Det började med en punkterad lunga sedan han visat strålande form vid säsongsöppningen i Bruksvallarna. Sen fortsatte det med operation för testikelcancer, tack och lov en godartad variant.
Därefter kom Anders igen i lika bra form vid SM i Sundsvall och krönte så säsongen med silvermedalj vid jaktstarten i Liberec - efter Northug...!
Anders hade säkert tänkt sig bättre upp redan i går men framförallt på VM-avslutningens femmil. Nu kan han förmodligen inte åka på söndag. I stället får han försöka ta revansch på femmilen i Trondheim, som ersätter Holmenkollen i år. Då är det visserligen masstart men i klassisk teknik. Ytterligare en chans får Anders när världscupen avslutas i Falun om tre veckor.
Sista möjligheten till ytterligare en svensk medalj i Liberec, i så fall den fjärde, blir det på damernas tremil.
Att döma av de två senaste loppen, sprint och stafett, har Charlotte Kalla prickat in sin allra bästa form lagom till VM. Men hur långt räcker det?
Så jobbar vi med nyheter