Att aldrig ge sig är Pajalas melodi
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Möjligen kan Hanna Falk med sina två vinster i världscupen under säsongens inledning jämföra sig med Piteå Elits nya stjärnskott. Det här två har varit totalt respektlösa när de ställts mot betydligt mer meriterade motståndare. De ser inga svårigheter, bara möjligheter. Och Magdalena Pajala verkar - åtminstone att döma av gårdagens lopp - vara i sin bästa form någonsin under vintern. Dvs under hela karriären.
Redan under ungdomstiden, då Magda vann både fyra titlar som 15-16-åring i ungdoms-SM och dessförinnan såväl Folksam Cup som Kalle Anka Cup ett par gånger, förstod alla vilken potential det fanns i den smäckra kroppen. Men när Magda blev junior tog det stopp.
Bästa resultatet i JSM under de fyra junioråren var 11:e plats. Då trodde nog de flesta att det skulle sluta med Magda som det gjort för så många andra ungdomstalanger före henne. Det fanns dock åtminstone en som hade en annan uppfattning, fröken Pajala själv. Uppbackad av pappa Sven-Erik (och mamma Birgitta) bytte hon skidgymnasium från Gällivare till Sollefteå. Där träffade hon Jesper Modin - och då var lyckan gjord. Både i skidspåret och vid sidan av.
Nu har Magda och Jesper sporrat varann till att nå nya höjder. Jesper var den förste som fick plats i A-landslaget, Magda hamnade i en talanggrupp inom skidförbundet och visade framfötterna direkt.
Men det var tack vare att Anna Olsson blev sjuk och tvingades tacka nej till Tour de Ski som det riktiga genombrottet kom. Där var hon i sina specialgrenar inte det minsta skraj för motståndet utan knep ett par platser bland de tio främsta. Det gav i sin tur en säker plats i landslaget och efter ytterligare ett par bra lopp en OS-biljett.
Där, i bergen utanför Vancouver, gjorde Magdalena sin bästa insats någonsin med att bli tia - som hon nu på sin 22-årsdag överträffade med att i tuffast tänkbara motstånd knipa en fjärdeplacering.
Lina Andersson kunde i Drammen ha gjort Magdalena sällskap från åtminstone kvartsfinal. Men Lina och Hanna Falk blev i bra position tufft pååkta av japanskan Natsumi - och så var den dagen förstörd. För Linas del gav dock Drammen ett positivt besked. Hon är frisk igen men behöver säkert ytterligare några lopp för att komma tillbaka i gammal, god form. Hon hinner få ett sprintlopp i Oslo på söndag före nästa utmaning, Slottssprinten i Stockholm. Där brukar Lina ofta åka bra - men hon får nog finna sig i att bli näst bästa åkare från Piteå Elit.
Världscupen sjunger nu på sista versen och fick en strålande svensk upptakt inför de avslutande tävlingarna, inte bara med Magdalena Pajalas lopp utan även med de suveräna körningar Emil Jönsson gjorde i Drammen. En obruten norsk segersvit på just denna bana stoppades med besked av sprakfålen från Årsunda. Dessutom tvingade han norrmannen Petter Northug att resignera i ett läge när denne aldrig har tagit stryk de två senaste säsongerna - man mot man på ett tufft upplopp.
Emil Jönsson stod i särklass och körde över hela den norska armén. Nu tog han sin femte seger i världscupen, vilket är lika med Thobias Fredrikssons tidigare ensamma position som Sveriges främste sprinter genom tiderna. Det dröjer inte länge innan Emil har gått upp till ensam ledning; kanske redan på söndag. Annars i Stockholmssprinten på onsdag.
Med Stockholmssprinten avslutas världscupen som en minitour, där de tre avslutande loppen precis som i fjol avgörs i Falun.
Avslutningen av cupen kan få en stark norrbottnisk prägel, om nu formen hållit i sig även för Charlotte Kalla och Marcus Hellner. 30 respektive 50 km med masstart och fri åkteknik i Holmenkollen borde passa båda bra, liksom tävlingarna i Falun med både dubbel jaktstart och ett slutlopp med fri teknik.