När Piteå åkte av isen i LF Arena söndagen den 14:e januari gjorde man det som imponerande tabelletta efter en 4–0-kross mot Västerås. När vi skriver 14:e februari har Piteå spelat sju matcher ytterligare i den norra Allettan utan plocka en enda trepoängare. Kan inte tänka mig att någon enda som såg Västeråsmatchen för en månad sedan som ens kunde tänka den tanken.
Norra Allettan är dock en jämn serie som ofta serverat god underhållning under matcherna. Det mentalt starkaste laget lär trona i topp till slut och idag pekar allt på de gäng som kan se tillbaka på en hel svärm med uddamålssegrar, alltså Västerås och Borlänge.
Piteå skapade massor av chanser som med lite mer kyla resulterat i betydligt fler mål än det enda som nu blev fallet. Två ribbträffar, en stolpträff, en handfull bränningar av öppna målchanser där bara siktet behövts kalibreras någorlunda för måljubel. När Piteå och de flesta i hallen jublade för mål sedan backen Olov Lundkvist dundrar in pucken dömdes målet bort. Och visst. En matchfunktionärspipa ljöd strax innan och det var rätt att döma bort det målet. Däremot kan man ju fundera över om det var rätt att flöjta för petitessen kring ett felaktigt byte. Om nu Piteå bedömdes vara en spelare för många på isen för snabbt borde ju påföljden har varit utvisning. Mycket förvirring kring ett matchavgörande domslut där och det är bara att konstatera att PHC sällan eller aldrig har samma "hjälp" av hemmalinjemän som ofta "drabbar" norrgängen när de spelar i söder.
Skämt åsido...
...jag väntar fortfarande på att få se gamla lokala hockeyikoner typ Björn Lavander, Urban Lundberg eller varför inte Daniel "Ragge" Olofsson skrinna ut och döma ett derby mellan Boden och Piteå i Björknäshallen.
Nej, allvarligt. Ljuset finns i tunneln för Piteå om gruppen förmår att se möjligheterna. Tillskotten Oscar Öhman och Simon Krekula gav offensiven en stark extraväxel och det saknades bara centimetrar från att de lämnat LF med ett par baljor vardera i bagaget. Jag ser Piteå som klar favorit mot såväl Västerås som Borlänge om truppen är intakt framöver. Säsongen lever för Piteå även om raden utan trepoängare hinner upp till nio eller rent av tvåsiffrigt.
För ett år sedan var jag i Hochpfilzen under skidskytte-VM. De initierade hade inför tävlingarna berättat för mig att Sebastian Samuelsson var ett jättelöfte jag skulle hålla ögonen på. Även om Fredrik Lindström kunde sprattla till med en topp tio-placering kändes de svenska herrarna som ett C eller D-åkare när storfräsarna visslade förbi. Hanna Öberg var skidskyttets Zlatan enligt svensklägret på plats och okey...
Visst kunde man köpa att juniorvärldsmästarinnan och den andra Piteåtjejen, Anna Magnusson, var löften som med några säsongers stenhård Pichler-träning i ryggen skulle kunna kliva upp på pallen i en världscup.
Nu skriver vi precis ett år senare och Samuelsson har redan tagit medalj medan skidskyttets Zlataninna Hanna Öberg endast var en futtig miss från en medalj i såväl sprint som jaktstarten. Fortsättning följer...