Anna och Lina höll stilen i VM
Tack och lov har Sverige en bred damtrupp, även om man lät det stanna vid tre starter i går. Men det får inte blir några fler sjukdomsproblem. Och helst bör Britta Norgren och Anna Haag vara både stridsberedda och i bästa form när det drar ihop sig till stafett. Då har Sverige sitt bästa tänkbara utgångsläge.
Det visade Anna Olsson och Lina Andersson med sina gårdagslopp. 14:e respektive 12:e plats är det bästa de presterat i distanslopp denna vinter. Lina har tidigare platserna 24-18 i denna vinters världscup. Men nu drar det ihop sig till både den traditionella stafetten och till lagstafett i den åkteknik de vann olympiskt guld.
Det börjar osa inte bara medalj utan guld, banne mig!
Lina blev visserligen besegrad av Anna med fyra sekunder. Men på de sista två kilometrarna var hon snabbare än de fem närmaste motståndarna före sig i resultatlistan. Ett skönt styrkebesked som inte minst lovar gott inför lagsprinten.
Därmed har Sverige en härligt bred trupp inför den ordinarie stafetten nästa vecka. Förutom Charlotte Kalla har tidigare både Anna Haag och Britta Norgren räknats som självskrivna. Det enda lilla frågetecknet har egentligen Lina Andersson varit. Men hennes form är det alltså inget fel på. Och nu visade alltså Anna Dahlberg att även hon vill vara med och konkurrera om en plats i laget.
Skulle någon av de magsjuka tjejerna inte blir kurerad i tid finns det alltså resurser att ta till. En fullt acceptabel debut i dessa sammanhang gjorde dessutom Hanna Brodin, som är junior även nästa år och som visserligen blev rejält distanserad men som verkligen försökte men inte höll ända fram. Ett sparkapital tillsammans med Sveriges andra junioräss, Lisa Larsen, som insjuknade efter JVM.
De enda överraskningarna i denna VM-inledning var annars några namn längre ned i prislistan. Både Petra Majdic och Marit Björgen blev exempelvis besegrade av Anna och Lina och bästa norska hamnade först på sjätte plats. Därmed blev det fler icke nordbor än vanligt bland de tio främsta. Italiens Marianna Longa var ytterst nära att fixa sin första guldmedalj och de fyra sekunder hon missade guldet med berodde troligen på ett tidigare startnummer. I stället fick vi en annan debutantvinst i Aino Kaisa Saarinen, som tog över den roll hennes mer berömda landsmaninna Virpi Kuitunen brukat spela.
Saarinen kan mycket väl bli VM-drottning i Liberec. Hon har breddat sin kompetens och behärskar båda åksätten. I lagsprint är hon och Virpi storfavoriter (tyvärr, Lina och Anna...) och i stafetten har jag svårt att se vem som skulle kunna vinna över kvartetten Muuranen (sjua i går) - Kuitunen - Roponen (stod över) - Saarinen.
Efter förra helgens fina framgång kan man kanske tänka sig att de svenska herrarna skulle kunna spela något av samma roll som Finlands damer när de inleder sitt VM i dag. Men fullt så enkelt är det inte. Det finns många andra som förberett sig för att för att göra sina livs lopp. Min favorit är hemmanationens Lukas Bauer. Han som var så överlägsen i fjol. Nu har han efterhand visat allt bättre form inför VM och avstod från Valdidentro förra helgen för att ladda upp batterierna med hemligt innehåll och på hemlig ort. Bauer har sin specialdistans just i dag.
De svenska herrarna lider dock av en välgörande brist på respekt för sina motståndare, något som Gunde Svan, landslagschefen, poängterade när jag pratade med honom här i Liberec i går. Självfallet är Anders Södergren och Johan Olsson våra främsta äss och ska Sverige äntligen vinna en individuell distans i ett internationellt mästerskap så är det på den här sträckan och med den här tekniken.
Så jobbar vi med nyheter