Jonatan Nordebo (till höger) vann till slut med cirka fem mils marginal ner till tvåan Carsten Friis (tvåa).
Tävlingen som Jonatan Nordebo vann heter Viadal Ultra Six Days. Den går ut på att under sex dagar springa så långt som möjligt – runt en varvbana som bara är cirka 675 meter lång.
Det krävs med andra ord en himla massa varv för att nå upp i de drygt 71 mil som Jonatan Nordebo sprang från måndag till och med lördag i förra veckan. Cirka 1050 varv lite närmare bestämt.
– Det blev väldigt många varv, men det är en väldigt fin bana. Det är en liten grusstig som sträcker sig runt en gård och där det även gick omkring lite folk man kunde prata med. Det var lite socialt på det sättet och gjorde att man inte blev lika less på att springa runt samma ställe hela tiden, menar 30-åringen.
Dessutom var det fritt fram att disponera loppet hur man ville under dygnens alla timmar.
– Man fick stanna hur ofta man ville, vara på banan hur mycket man ville, och äta och sova när man ville.
Nordebo gick ut hårdast första dagen då han sprang cirka 15 mil. Därefter försökte han fördela dagarna ganska jämnt, även om värmen var jobbig dag två och problem med en hälsena sinkade honom sista dagen.
Dessförinnan hade han dock redan införskaffat sig en betryggande ledning – och till slut vann han cirka fem mil före tvåan Carsten Friis.
När Sporten pratar med Jonatan Nordebo har han hunnit återhämta sig ett par dagar efter tävlingen.
– Det känns ändå förvånansvärt bra. Jag har sovit en hel del och det börjar kännas bra i huvudet och i benen även om jag är lite trött. Den mesta stelheten har i alla fall försvunnit, sen har jag lite blåsor på fötterna men det börjar också vara ganska bra nu.
Prispallen från vänster: Olof Torbrand (trea), Jonatan Nordebo (etta) och Carsten Friis (tvåa)
Nordebo är en van ultralöpare, men det här lär vara den värsta utmaningen han antagit.
– Det är definitivt den längsta tävlingen jag hart gjort. Skulle nog säga att det var den jobbigaste också. Jag var med i MaratonMarschen för ett antal år sedan. I den skulle man egentligen bara gå, men man skulle göra det över tre dygn utan att man fick sova eller stanna och vila. Den var jobbigare sömnmässigt, men rent fysiskt var den här värre. Nu blev det ju en mycket längre sträcka totalt sett.
Med det sagt kan det dröja innan Jonatan Nordebo gör sin nästa tävling.
– Jag har ingenting mer inplanerat. Nu tänker jag bara ta det lugnt ett tag, säger han.