100-årsjubileum både nu och 2010
I morgon arrangeras 100-årsjubileet; förbundet bildades den 11 december 1908. Om drygt ett år blir det ett nytt jubileum. När Piteå arrangerar SM på skidor i januari 2010 är det 100 år sedan Härnösand stod som skidförbundets första SM-arrangör.
Piteås halva SM-vecka riskerar dock att få rubriker av annat slag. Tävlingarna hamnar nämligen i samma konflikt gentemot världscupen som vad 2009 års arrangör Stockvik gör i slutet av nästa månad.
Båda SM-arrangemangen krockar med Rybinsk, arrangör av den enda ryska tävlingen i världscupen.
Men såväl Stockvik om några veckor som Piteå om drygt ett år har fullt stöd av Svenska Skidförbundet. Det är till och med så att det svenska förbundet tar strid med det internationella. Vilket är helt i linje med vad skrivaren av detta förfäktat under många år.
Internationella Skidförbundet, FIS, och dess längdkommitté brer ut sig mer och mer för varje säsong och förvägrar de nationella förbunden att på deras hemmaplan få visa upp sina egna stjärnor. När Gunde Svan gjorde sin bästa säsong i världscupen, 1986, stod nio tävlingar på programmet. I vinter är det inklusive sprintloppen 25 tävlingar och dessutom tillkommer sju deltävlingar i Tour de Ski.
På Gundes tid åkte många av de svenskar som dominerade världscupen mellan 50 och 60 tävlingar per vinter. Flertalet här hemma, därav många elljuslopp på mindre orter. Dagens stjärnor hinner inte med mer än 30-talet tävlingar på grund av alla resor och förberedelser inför världscupens många arrangemang.
När de inte får tävla hemma i Sverige - eller norrmännen i Norge, de finska åkarna i Finland etc - ges de inte heller chansen att visa upp sig i spåren, skriva autografer och bli omklappade av stora och små supportrar. Dessa får nöja sig med att se sina idoler på TV-skärmen.
Det internationella förbundet håller som bäst på att ta död på inte bara vanliga nationella stortävlingar (Kirunaspelen, Åsarna, Umeåspelen, den s k Daladansen, Nordenskiöldsloppet m fl) utan även de olika ländernas mästerskap. Varje nation tvingas i dag pussla och klämma in sina lopp på tider som långt ifrån gynnar mästerskapen.
I Sverige har SM-veckan, som alltså startade 1910, varit närmast helig och länge betraktats som det kanske finaste återkommande sportarrangemang som finns i vårt land. Men redan före sekelskiftet började SM-veckan naggas i sina tidigare så stabila kanter av den internationella tävlingshetsen. De senaste åren har SM endera lagts i slutet av vintern, som Boden och Luleå för två år sedan, när intresset för skidor brukar falna, eller också delats upp i två veckoslut mellan olika arrangörer. Så blir det både 2009 och 2010.
Det senaste, låt oss inte hoppas sista, helt ograverade mästerskapet i mitten av vintern var Piteås SM-vecka på Vallsberget 1999. Men så lockade det också storpublik.
Det svenska förbundet borde få fler nationer med sig som tar strid för att få ett par veckor i det internationella programmet ägnade åt nationella mästerskap.
I år blir det enbart Sverige som kliver av tävlingarna i Rybinsk. Nästa år hoppar Norge på protesttåget, förhoppningsvis även Finland, berättar den nordiske basen på det svenska skidförbundet, Perra Yttergård.
Enda sättet att tala FIS-gubbarna till rätta verkar vara med maktspråk av sådant slag. Hur ska man annars få dem att förstå betydelsen av att vårda även nationella tävlingar och mästerskap.
Tyvärr drabbas just nu arrangörerna i Rybinsk, vilket kan få till följd att det ryska förbundet inte skickar några åkare till våra svenska skidspel. Men det är det värt, om det på sikt kan bidra till en förändring.
Så jobbar vi med nyheter