I helgen har det varit matchsammandrag på sporthallen i Arjeplog. Informationen som spreds på sociala medier under veckan gjorde dessvärre varken från eller till om man tittar till publiksiffrorna. Någon enstaka själ hade hittat dit, men att jämföra med publiktrycket på Argentums a-lagsmatcher vore lönlöst.
– Och hur ska vi kunna skapa oss en publikrelation när vi spelar matcher hemma kanske en gång per år? Det går liksom inte. Det är synd på en så publikvänlig sport, konstaterar Michael Lejon.
Publikvänlig, ja! Man behöver faktiskt inte vara särskilt sportintresserad för att se att det här är något helt annat än vanlig fotboll, där 90 minuter kan passera utan att någon varit ens nära målnätet. Planen är så mycket mindre, vilket leder till snabbare spel där det ideligen ges prov på teknik och löjligt snabbt fotarbete. För visst måste tiden gå långsammare på planen än vad den gör på läktaren? Hur hinner en spelarhjärna annars med att processa så många steg, förflyttningar och finter, och fortfarande vara medveten om vart kroppen är på väg? Från läktaren ser det snabbspolat ut, och en del trick önskar man skulle följas upp av en repris i slow motion.
Futsalen växer även om den är förhållandevis liten i Norrbotten, men det finns faktiskt fyra serier och totalt 25 lag. Arjeplog FC Galaxy, som hemmaklubben heter, deltar i en sammandragsserie med Gällivare, Jokkmokk och Arvidsjaur, där tre sammandrag redan är lagda till handlingarna och en återstår. Serien leds överlägset av Jokkmokk på 19 poäng, där Arjeplog hittills i år lyckats skrapa ihop 5.
Futsalen i Arjeplog är trots den något anonyma tillvaron, spelartätt. Två kvällar i veckan är det träning, och Lejon har inga problem att fylla ett A- och ett B-lag. Däremellan är inga platser skrivna i sten.
– De som tränar mest och visar framfötterna premieras naturligtvis. Man kan flyttas både upp och ner. Det ska finnas en morot att komma på träningarna och göra jobbet! Vi har framförallt väldigt roligt, och man ser att grabbarna älskar det.
– Framtiden för sporten i Arjeplog ser förhållandevis ljus ut. Åtminstone de tre kommande åren ser det ut som att vi har spelarunderlag som fyller på underifrån. Då mest gymnasieelever med invandrarbakgrund. Önskan är ju att alla, oavsett bakgrund, skulle hitta hit för att spela. Men fotbollen här har ju överlag haft svårt att hitta folk sista åren.