Några tappra "rävar" kämpar på i skogen
Orienterare är ett tappert släkte. John Holmlund till exempel. Han var med och bildade orienteringsklubben Silverrävarna i Arjeplog 1968, och han deltar fortfarande. Men leden har glesnat. Inte var det som på den tiden då en träningsorientering lockade 96 (!) startande.
Åke Wännström, en av orienteringssportens stora eldsjälar, springer mot mål.
Foto: Bertil Sundkvist, Nyheter i Norr
Silverrävarna har haft måndagsorienteringar varje sommar, och då nästan varje måndag från dess det varit snöfritt till dess frosten kommit. Ibland kan det ha stupat på banläggare. Men oftast har måndagar varit heliga för de springsugna.
Sju deltagare
I måndags deltog sju löpare. Sören Engström hade lagt en kort (2 300 m) och en lång bana (5 250 m) i Kolmisterrängen.
Nestorn John Holmlund och tävlingens yngste deltagare, Erik Engström sprang den kortare banan. Den långa banan hade något fler deltagare. Åke Wännström vann för flitigt deltagande Arvidsjaurbon Kurt Sjölund.
Åke Wännström kan terrängen. Det finns knappast ett barr han inte trampat på och inte en sten han inte rundat.
Kolmisterrängen har varit den mest frekventerade under Silverrävarnas 41-åriga liv. En tid fanns det många kartblad att välja på, Vuolda, Ullak, Öberget, Galtis och Stragg. Men nu är det i stort sett bara Kolmisbladet som används. Trots att det inte är komplett. Nya vägar har kommit till sedan bladet ritades.
20 kronor kostar det att delta. Då ingår saft och bullar efter tävlingen. Det är i samband med fikat som alla redogör för sina felaktiga vägval.
- Jag höll på att drunkna, sa Åke Wennström efter målgång.
- Jag for rakt över det blöta, men jag kastade kartan framför mig. Jag skulle ju försöka knäcka Kurt.
Felkodad kontroll
Sören Engström fick fin kritik för banan, utom första kontrollen. Den var felkodad. Men löparna stämplade ändå.
- Det fanns ju ingen annan kontroll, menade Åke.
- Jag sprang för långt på femman (femte kontrollen), sa Kurt.
Och John Holmlund erkände också misstag:
- Det var en sten, en svår sten, jag var där 20 minuter och letade...
Tredje generationen
Banläggaren Sören Engström följde sin pappa Georg på sina första tävlingar. Nu är tredje generationen Engström med, Sörens son Erik.
- Korta banan känns lagom lång, säger Erik som vann måndagstävlingen.
På frågan om vad som är bäst och sämst med orientering svarar Erik:
- Bäst är att man får röra på sig, sämst - ohyran.
Så jobbar vi med nyheter