Det var i lördags – i samband med tredje SM-deltävlingen i Boden – som skadan var framme.
– Jag körde inte omkull eller något, utan landade bara konstigt när jag hoppade in i en kurva. Jag vet inte exakt vad som hände, men jag kände hur det brände till i foten och förstod att det inte var riktigt bra.
Adam Öhman, som tävlar för Tväråns IF, blev trots det femma i första finalheatet av Open-klassen.
– Det hände i sista kurvan på sista varvet, därför kunde jag ändå glida in i mål.
I det andra finalheatet kom han däremot aldrig till start. I stället bar det iväg till sjukhuset i Sunderbyn.
Där upptäcktes två frakturer i foten.
– Det ligger så pass bra till att det inte behöver opereras eller skruvas ihop, men jag kommer att vara gipsad sex till åtta veckor och under den tiden får jag inte belasta foten eller stödja på den.
Då förstår ni att SM-veckan – med stadioncross i Luleå den 27 mars – bara är att glömma.
– Jag kommer att vara gipsad till i mitten av april och då är hela säsongen slut. Det är färdigtävlat för mig i vinter.
Ifjol knep Adam Öhman ett silver på SM-veckan i Sundsvall. Nu var siktet inställt på guld.
– Det känns surt att inte kunna köra mer. När man lägger ner mycket tid och pengar är det tråkigt att inte kunna slutföra det man påbörjat.
Den här vintern började annars strålande för 29-åringen med en seger i ÖSSK Cup (tidigare Arctic Cat Cup).
I SM-serien har han inte varit lika lyckosam. I den första deltävlingen blev han visserligen totaltrea trots en vurpa i andra finalheatet, men sedan missade han den andra deltävlingen på grund av influensa och den tredje slutade alltså med dubbla frakturer i foten.
– Å andra sidan har jag kört i fjorton år och det här är första säsongen jag inte kan fullfölja, så ur den synvinkeln har jag ändå klarat mig bra genom åren.
För fem år sedan avslutade storebrorsan Emil sin satsning på skotercross, och inför den här säsongen valde även lillebrorsan Filip att tacka för sig.
– Visst är det tråkigt att de lagt av, men jag är glad över att Petter (Nårsa) kört hemma i vinter så att vi kunnat träna tillsammans. Det hade nog känts avslaget annars, jag är ju van att alltid ha någon att träna med, säger Adam Öhman.
Själv har han inga tankar på att sluta.
– Nej, nog tänker jag fortsätta ett tag till. Nu är det bara att ladda om för nästa vinter.