– Det här var riktigt roligt, säger Hortlund.
Det låter logiskt.
I tyska Dresden gjorde han det så många försökt med efter 2013 utan att lyckas.
Hortlund besegrade norrmanen Ludvig Sognen Hansen och vann sprintloppet över 100 meter.
Inte nog med det.
– Jag besegrade även världsrekordhållaren med två hundradelar.
Hortlund var bäst av alla.
– Målet var att nå finalen och jag visste att det var möjligt efter min fjärdeplats i Östersund i premiären. Men varför jag vann vet jag inte. Åkningen var bra, men inte perfekt. Tydligen gick det nog fort även om spåren gjorde det svårt att få in tekniken.
I supersprint är det bara fristil som gäller. Kanske är Älvsbykillen just nu bäst i världen.
– Jag leder nog totalcupen efter två tävlingar.
Totalt är det sex. Men pengarna är inte så stora.
– Nu fick jag 1500 euro så fördelen är att jag inte gick back i alla fall, jag har bara en sponsor, säger åkaren som representerar Älvsby IF Skidor.
I världscupen tar ofta sprinttävlingarna tre minuter. Särskilt mycket sprint är det egentligen inte.
– Jag tycker att sprintarna har blivit för långa. Det är vanligt att den som vinner 15 kilometer även kan vinna en sprint. Med många heat och kort återhämtning innebär det en stor fördel för allroundåkarna. Jag skulle vilja ha kortare världscupbanor med mer riktig sprint- och fartåkning.
Är supersprint framtiden inom skidåkning?
– Jag skulle säga det. Det är väldigt publikvänligt, tävlingarna kan läggas mitt i en stad och publiken gillar det.