Det var inför säsongen 2014-15 som Linus Öhlund slutade sitt arbete, han drev ett företag som snickare i Luleå, för att bli anställd som ishockeydomare på heltid.
Det innebär ganska stora förändringar i livet, speciellt då man har små barn hemma. Linus har en femårig son och en dotter som föddes i höstas.
– Ja, det gäller att ha en förstående sambo, säger han och tackar sin Susanne för stödet.
Hur ser en vanlig arbetsvecka ut för dig?
– Jag åker iväg en tisdag eller onsdag och är tillbaka en söndag. Eftersom de flesta matcherna är långt hemifrån kan jag inte åka hem mellan.
Det låter väldigt tufft?
– Visst kan det vara det också. Men å andra sidan är säsongen slut i mitten av april och då är jag helt ledig ända fram till mitten av augusti.
När PT ringer upp under måndag eftermiddag är han visserligen ledig, men har fullt upp ändå.
– Vi köpte ett hus i höstas som jag håller på att renovera. Då jag väl hinner, är hemma och har tid, säger han och skrattar.
Nu har SM-slutspelet dragit igång, något som hela hockeysverige sett fram emot.
Så även Linus Öhlund och hans kollegor.
– Visst är det så. Det är det här man längtar efter, även vi domare kommer ju in i ”slutspelsbubblan” precis som alla lag och spelare. Allt snäppas upp och allt gäller mer.
Men den här våren väntar inte bara en intensiv SM-månad. När röken lagt sig är det dags för nästa uppdrag – det största hittills för Linus Öhlund.
– Ja, så är det ju helt klart. När man började ta sig uppåt som domare började man väl så smått drömma om att få döma ett VM eller OS. Och nu känns det förstås riktigt roligt att få chansen och ett kvitto på att man har lyckats bra.
Den 6 maj inleds ishockey-VM i Moskva och St Petersburg i Ryssland. Med Linus Öhlund på plats.
– Extra kul är dessutom att vi är två norrbottningar som får döma. Även Tobias Björk från Boden har ju blivit uttagen.
Och det är ju inte så bara att få döma ett VM?
– Nej, konkurrensen både i Sverige och internationellt är stentuff. Man har knappt råd att göra ett misstag de gånger man får visa upp sig, säger Linus Öhlund som dömde ett OS-kval i Ungern i februari.
– Det är häftigt att få besöka länder som man aldrig annars skulle ha en tanke på att åka till.
Hur svårt är det att döma internationellt?
– På ett sätt kan det faktiskt vara lättare. I SHL måste man ofta vara hobbypsykolog, spelarna försöker spela ut oss mot motståndarna eller inför publiken och försöker skaffa fördelar på olika sätt, säger Linus och fortsätter:
– Det är inte alls på samma sätt internationellt i ett VM till exempel. Där fokuserar spelarna mer på sina egna uppgifter och det blir inte alls lika mycket diskussioner med domarna.
Till sist – vad ska man göra åt alla hjärnskakningar?
– Det är faktiskt svårt att säga, men klart är att farten ligger bakom väldigt många skador.
Alla domare och andra insatta som har kunskap om olika ligor är eniga om att SHL är världens snabbaste liga, berättar Linus.
– Och det är ju både på gott och ont. Jag tror att i 95 procent av fallen då det gäller svåra skador är det inte alls så att spelarna går in för att tackla mot huvudet, utan det är farten som är alldeles för hög.
En skillnad blev det då man började bestraffa spelförstörande moment som hakningar och fasthållningar hårdare.
– Det var ju bra för hockeyn, men samtidigt har det gjort att farten ökat drastiskt.
Micke Lindgren