När Älvby IF inbjöd ortens tjejer ifjol att komma och vara med på "Prova-på-hockey" ställde Gabriella Grahn upp som ledare. Vid det laget var hon inne på sin tredje säsong inom sporten och tränade som ensam tjej med sina jämnåriga pojkkamrater. Hon hade också gått en föreningsdomarkurs och klarat av sin första säsong som domare.
- I början kom det nio, tio tjejer i snitt på "prova-på-träningarna". Några slutade efter ett tag, men en stomme på sex, sju spelare är kvar och tränar regelbundet en gång i veckan. De flesta är födda 1992 som jag själv, berättar den unga tränaren.
- I år är det mer seriöst. Vi brukar fara och spela med Munksunds flicklag på sammandragen i damtvåan. På matcherna är jag med själv och låter Munksunds tränare stå för coachingen.
- Det har inte gått så bra för Älvsbyn i serien, men det beror nog mest på att de flesta i laget är 93:or och 94:or. Stannar vi kvar i U 15 en säsong till går det säkert bättre, säger hon.
Hur är det att vara ensam tjej på träningen?
- Det går ganska bra, man vänjer sig. Det är mycket mer fysiskt att spela med killar, de väger mer och tacklar mer. Jag måste tänka på ett annat sätt än när jag spelar med tjejer, till exempel ta snabbare beslut var passen ska sitta, så att jag undviker onödiga tacklingar, svarar Gabriella Grahn.
- Samtidigt kan jag tycka att det är mer fart i killarnas spel. Det är kul att vara på isen med dem. Jag får mycket stöd av både tränare och lagkamrater.
- Sedan dess har klubbledningen ställt upp 100 procent på oss och låtit oss döma 95:or, 96:or och 97:or så ofta som möjligt på cuper, seriematcher och sammandrag. Den här säsongen har vi dömt nästan varje helg, berättar hon.
- Vi kör ett tvådomarsystem, där båda tar utvisningar och till exempel offside. Det svåraste är att hinna se så mycket som möjligt och vara överallt, men det kommer mer och mer. Man vänjer sig var man ska titta.
Än så länge har Gabriella Grahn bara dömt på hemmaplan i Älvåkra ishall.
- Drömmen är att jag ska bli så bra att andra klubbar vill anlita mig.
- Jag vet inte riktigt varför jag väljer hockeyn, kanske bara för att jag spelat fotboll 75 procent av mitt liv och tycker det är dags att göra någonting annat?
- Hur som helst tror jag att jag har större framtid inom hockeyn, särskilt som domare och tränare, säger hon och går beslutsamt in i tjejhockeyns reserverade omklädningsrum för att byta om inför dagens träningspass.