På lördagen avgjordes den tredje deltävlingen i Sommarcupen på Höghedenbanan i ett moln av damm. De två föregående tävlingarna har körts i Flakaberg och i Öjebyn.
På helspänn
Det gäller att vara på helspänn, varje sekund man kör miniracing.Den som slappnar av riskerar att bli påkörd bakifrån eller att hamna på taket i någon kurva. Den som lyckades hålla koncentrationen ända in i mål och knipa segern var Anders Jonsson, tävlande för Älvsbyn.
Tvåa kom Tommy Sundqvist, Älvsbyn och trea Nils Lindbäck, Luleå.
Kuperad bana
En miniracingtävling körs först i kvalheat, därefter en c-final, följt av en b-final och sedan en a-final.Åtta tävlande är direktkvalificerade till b- respektive a-final. 10 stycken kör c-finalen varifrån två går vidare till b-finalen. Från b-finalen går sedan två vidare till a-finalen som körs i 30 minuter.
Under de 30 minuterna gäller det att köra så många varv som möjligt runt den snirkliga och kuperade banan.
Populariteten ökar
Bilarna spinner, snurrar och voltar mest hela tiden och när någon bil blir stående gäller det för funktionärerna att så fort som möjligt lägga dem på rätt köl igen med så liten tidsförlust som möjligt.Det blir ett väldigt springande runt banan och det gäller att se vart man kliver så man inte trampar på någon bil eller blir påkörd.
För snabbt går det.
Från fem tusenlappar
En miniracingbil kommer upp i hastigheter av 70 kilometer i timmen. Den väger omkring 2,5 kilo och är fyrhjulsdriven. Inte är de billiga heller. En bil kostar från 5 000 kronor och uppåt, något som inte verkar bromsande för sporten, som blir allt populärare.- I den här deltävlingen var det 34 deltagare i alla åldrar som ställde upp och vi har märkt att fler och fler blir intresserade, säger Richard Malmlöf, tävlingsledare och ordförande för miniracingsektionen inom ÄMS.