Kim Karlssons karriär är över, något som hockeytwittraren Petter Stålnacke kunde avslöja under gårdagen.
Den 29-årige forwarden från Älvsbyn tillhörde Luleå Hockeys juniororganisation där han var en av de poängstarkaste spelarna i 89-kullen.
Karriären tog sedan en sväng till Comet Halden i Norge och allsvenska Almtuna innan han återvände till Luleå Hockey 2010, samma år som Jonas Rönnqvist tog över som huvudtränare.
Där blev det två SHL-säsonger med bland annat semifinalförlust mot Skellefteå 2011, som främsta placering för laget.
Efter sex år i allsvenskan, ett med Tingsryd och fem med Björklöven, har Karlsson testat ett nytt Europaäventyr de senaste två åren.
Schweiziska NLB-laget SC Langenthal har varit hans klubbadress fram till slutet på den här säsongen då han flyttade till Danmark och Esbjerg Energy. Anledningen var att komma närmare Sverige eftersom familjen väntar sitt andra barn. Det är också därför skridskorna nu läggs på hyllan.
– Det känns sådär att behöva dra de runt halva Europa för att jag ska få göra min grej, säger Kim Karlsson till Sporten.
Hur har den här säsongen varit för dig?
– Det var kanon, som vanligt superfint i Schweiz. Sen när vi fick reda på att vi skulle få ett till barn så blev det lite strul med läkartider eftersom inte Schweiz är med i EU. Så då hade vi tänkt packa ihop och åka hem vid jul. Men så surrade jag med Felix (Maegaard Scheel) som jag spelat med tidigare i Björklöven och då löste det sig på ett bra sätt i Danmark. Det var en kanonstad, ett bra gäng och kul hockey.
Hur var nivån?
– Liknande som NLB. Mycket målchanser, många misstag och väldigt offensivt. Inte lika utvecklat som i Sverige och kunde man göra bort sin gubbe var det gata in. Så det passade perfekt och var extremt kul.
Familjen är bosatt i Umeå, men det är inte tal om att fortsätta karriären på någon lägre nivå. Några anbud från division 1-klubbar har heller inte dykt upp.
– Det är nog inte så många som vet att jag ska sluta. Samtidigt tar det också för mycket tid och då satsar jag hellre på en civil karriär och att ta mig in och börja jobba utanför hockeyn.
Har beslutet landat?
– Ja, men det har det gjort ett bra tag. Det känns bara skönt att kunna sluta på egna premisser. Inte att kroppen inte funkar eller något annat.
Vad bär du med dig för minnen från ishockeyn?
– Jag kommer sakna umgänget att få vara i ett omklädningsrum och ett lag. Man kommer ihop som en grupp och jobbar tillsammans. Det finns inget liknande i näringslivet där man kommer så nära varandra. Så det är alla kompisar man har fått. Annars har jag väl inte så mycket att hänga i granen, säger Karlsson och skrattar.
Men SHL-spel i alla fall?
– Ja precis, det var jävligt kul. Jag är mest väldigt glad över att ha fått göra det här så pass länge – och superglad att jag fick de två sista åren i Europa också. I Schweiz var det två timmar till längsta bortamatchen så jag har kunnat spendera extremt mycket tid med sambon och grabben och det har varit kanonfint.