Med anledning av: Artikeln ”(S)atsar stort på barn och unga”.
I Piteå-Tidningen 18 juli framgår det att det i Piteå finns 11–12-åringar som vanemässigt brukar droger. Socialdemokraterna Ruth Rahkola och Agnetha Eriksson försöker hitta en metod för att förhindra att nya barn dras in i missbruk. De tänker sig ett nära samarbete mellan polis, skola och en slags ”fältare” som arbetar på andra tider än mellan 8-17. Samt att det drogförebyggande arbetet börjar från klass 4 och att man tar tag i elever med hög frånvaro tillsammans med föräldrarna. Bra och nödvändigt. Här kommer nu lite konkreta tips från landsbygden.
Våra barn växte upp i Alterdalen under 1980-talet. Och alla barn från alla Alterdalens byar, oavsett om deras föräldrar var kristna, kommunister, ateister, socialdemokrater eller något annat, deltog i det som kallades FGPG (Flickgrupp-Pojkgrupp). Handledarna kom från EFS och verksamheten som bedrevs var en slags scoutliknande aktiviteter anpassade till barnens åldrar. EFS-kultur är baserat på ett nyktert leverne. Föräldrar till barnen möttes på ett naturligt sätt och skapade band mellan varandra. Det goda är att FGPG-verksamheten fortfarande pågår i Alterdalen. Och de ideella krafterna i EFS skall ha all heder som finns för att vägleda våra barn till ett solidariskt samhälle där droger och alkohol inte är en viktig ingrediens i livet. Alterdalens bygdeförening har också satsat på nya gungor, ett lekhus för barn och idrottsbommar vid badplatsen vid Kvarndammen. Nybyns Byamän har genom åren också stöttat på flera sätt alla dessa verksamheter. Det mesta som behöver göras, utförs ideellt.
För att allt skall fungera måste människor på ett naturligt vis uppleva att de är medlemmar i ett lokalsamhälle. Naturliga mötesplatser är basen i detta. Det är därför en mycket dålig metod att lägga ner skolor och förskolor. Barn och föräldrar måste också kunna cykla eller gå till sina aktiviteter. De skall inte vara rädda för fortkörande fordon. Det är förkastligt att det skall ta mer än 100 år innan de mest akuta cykel- och gångvägarna har byggts. Något som nuvarande styre tycker duger.
Hur det ser ut i andra byar och i stadsmiljön har jag begränsad kunskap om. Men jag antar att även där finns det byaföreningar, scouter och liknande som arbetar som vi i Alterdalen. Vi flyttade in i Alterdalen 1975 och fick en handgjord fin träsked av dåvarande Bygdeföreningen som välkomstpresent. Eftersom jag på den tiden inte förstod ett endaste ord av pitebondskan så dröjde det några år innan jag fattade att träskeden var en välkomstpresent. Om vi tycker att samhörighet, solidaritet och att föräldrar kan stödja varandra är viktigt så är det nog bara vi boende som kan hälsa våra nyinflyttade grannar välkomna.
Anders Nordin