Jag inledde min arbetsvecka med att resa till socialdemokratins Mecka, konferensgården Bommersvik. Denna historiska plats där det bland annat sägs att ATP uppfanns i bastun och där mängder av SSUare i generationer gått och bedrivit kursaktivitet, bland annat Nyårskurserna.

Nyårskurserna är det socialdemokratiska ungdomsförbundets största studiestatsning, fem dagar utbildning i allt ifrån föreningsdemokrati till opinionsbildning för ungefär 150 SSUare från landets alla hörn, och mina egna minnen från mina egna nyårskurser är några av de bästa från min egen tid i ungdomsförbundet.

Jag får ju ofta höra att jag är ung. Jag är ung, för att vara politisk redaktör, jag är ung på Piteå-Tidningen, jag är ung i politiken. Men hos SSU är jag inte ung. Jag vågade nästan inte berätta för de som var där att jag gick med i SSU 2006, då det fanns kursdeltagare där som knappt var födda då.

Artikelbild

| Jag tänker aldrig sluta tro på ungdomen, och framförallt SSU, hur gammal och sur jag än blir.

Men det är okej. Jag var glad att få inbjudan. Särskilt när det handlar om att, tillsammans med tre andra socialdemokratiska medieprofiler, få resonera kring socialdemokratins framtid tillsammans med en grupp om tjugofem stycken tonåringar.

Kursens tema var generation Z, alltså de födda efter millennieskiftet. Som för att få mig att känna mig extra gamla. Men det var också stärkande. Jag har ju alltid känt stor tillit till ungdomen, och dess förmåga att förklara samhällets problem och mod att tänka ut nya lösningar utan att avfärda de som ickefungerande eller orealistiska.

För att ytterligare bidra till bilden av mig själv som en gamling så kom jag att tänka på den där dikten av Tage Danielsson som bara är förkortningar, som handlar om livet. Den som inleds med BB, TV och GB när man är barn och bara kollar på TV och äter glass. Sen blir det SSU, och sen blir det KD i slutet av livet.

Som att vi automatiskt skulle bli mer och mer konservativa ju äldre vi blir. Jag tror inte att det kommer att hända mig, det har jag ju som alltid tänkt. Samtidigt kan jag ju inte bevisa det förrän jag själv blir gammal, men där på Bommersvik kände jag mig ju rätt gammal så det får väl räknas som ett steg på vägen.

Jag tänker inte återberätta hela det långa samtalet som handlade om något så vitt och brett som socialdemokratins framtid, och som behandlade alltifrån klimat till migration, men det jag tar med mig är all inspiration jag fick av dessa SSUare och deras frågor och inspel till den panel jag satt i för att komma med svar och låta klok i.

Ledartexten som publicerades dagen efter i Piteå-Tidningen, som handlade om den nya arbetarklassen, skrev jag på tåget på väg därifrån och var direkt inspirerad av samtalet vi hade om vart facket finns för de ungdomar som går på kortare gig-jobb och inte har fast anställning inom en viss bransch. För detta var en seriös oro hos en av dessa SSUare lyfte.

Säg att vi skulle bli mer och mer konservativa med åren (vilket bevisligen inte är sant då Socialdemokraterna har en stor medlemsbas bland de äldre) så hoppas jag ändå att jag, den dagen jag vaknar upp och är en trångsynt gammal hagga som inte längre tror på en progressiv utveckling och människors möjlighet att förändra samhället omkring dem, bara håller snattran då och lämnar över tänkandet åt den dagens ungdom.