De tjänar pengar på ditt skärmberoende

Jag har förstått att man ska vara nykter i oktober. Piteå-Tidningen satsar på “Sober October” och det går fint, jag har andra laster att ägna mig åt.

5 oktober 2019 05:00

Mitt allvarligaste beroende, är ett som drabbar alla delar av befolkningen – unga, gamla, studenter, föräldrar. Faktum är att man skulle kunna kalla det som breder ut sig framför våra näsor för ett helt nytt folkhälsoproblem.

Det är skärmarna. Sociala medier designade för att hålla kvar en, scrollande utan slut, mekanismer som triggar hjärnans belöningssystem. Jag ser på SVT:s nya program “Din hjärna” och känner igen mig när Anders Hansen, överläkare i psykiatri och författare till bland annat “Skärmhjärnan”, beskriver problemet.

Min senaste last är mobilspelet Mario Kart. Vilken fantastisk uppfinning, tänker jag, innan jag kastar ett sköldpaddsskal på en stor apa i racerbil som lyckats köra om mig. Bara ett race till, kanske klara cupen. Och så scrolla lite på Twitter, läsa kommentarerna jag redan sett två gånger en tredje vända. Plötsligt har några timmar försvunnit, det är dags att sova, och det sista jag ser innan ljuset släcks är skärmens sken.

Jag skäms, inte bara för att jag hellre spelar Mario Kart än tar mig an Gösta Berlings saga som väntar på nattduksbordet. Jag skäms också för att jag vet precis hur det fungerar, ändå går jag på det gång på gång.

Skärmberoendet håller på att bli ett folkhälsoproblem. Världshälsoorganisationen WHO har redan klassificerat datorspelsberoende som en psykisk sjukdom. Studier visar på samband mellan skärmanvändning och både deppighet och sömnproblem, skriver Breakit i en intervju med Anders Hansen. Svenskar använder mobilen omkring tre timmar varje dag. Siffran för ungdomar är fyra till fem timmar per dag.

Jag lyssnar på Rebecka Åhlunds självbiografiska bok om alkoholism, “Jag som var så rolig att dricka vin med”. Hon beskriver rakt och ärligt vad gömda vinflaskor och ständig fylla gjorde med relationen till barn och familj.

Och så kollar jag på “Din hjärna”, där en testfamilj får vara utan skärmar i en vecka. I frånvaron av mobilspel, tv, Snapchat och streamingtjänster börjar de umgås med varandra. Pappan leker plötsligt med dottern och barnen hjälper till att laga mat.

Det är svårt att jämföra beroenden. Men klart är, att den som är beroende sätter drogen – oavsett om det gäller vin eller Mario Kart – framför det som egentligen är viktigare. Beroendet går ut över våra relationer. De tre till fem timmar om dagen vi tittar in i en skärm hade kunnat användas till något annat.

Men precis som kapitalet tjänade pengar på en försupen arbetarklass för hundra år sedan, tjänar någon på dagens skärmberoende. Varför är sociala medier gratis att använda? Tänk hur mycket Facebook skulle kunnat tjäna på att dra igång en prenumerationstjänst. Förklaringen är förstås att de har hittat en lönsammare affärsmodell: de sociala medierna säljer vår tid. Genom mekanismer anpassade för att trigga hjärnans belöningssystem håller de kvar användare så länge det går på sina sajter, så att vi hinner se så många annonser som möjligt.

Vi vet redan det här. Och något säger mig att vi är på väg mot en större diskussion om skärmarna. Hittills har den enda politik frågan lett till varit stelbenta utspel om mobilförbud i skolan, något som lärare mest troligt kan ta hand om själva utan lagstiftning. Mer intressant vore en diskussion om skärmberoende och intressemotsättningar – vem tjänar på att vi lägger timmar om dagen på att scrolla eller spela, i stället för att läsa, träffas, studera eller till och med sova?

Till slut handlar det om makten över våra egna liv.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Susanna Kierkegaard