På Musikhögskolan i Piteå hölls i måndags kväll ett öppet möte med socialdemokratiske riksdagsledamoten Ida Karkiainen. Mötet handlade framför allt om det politiska läget och hur Januari-avtalet påverkat regeringens budget som presenterades i september. De kompromisser som gjorts, det som man som socialdemokrat kan vara mer eller mindre nöjd över, utifrån att vara ett parti för en stark välfärd och för arbetare.
För lite mer än ett år sedan publicerade ledarsidan en text med rubriken “Varför ska vi bry oss om pensionärerna?”. Det var kanske en lite provocerande rubrik, men poängen var att det ofta talas om pensionärerna som en sorglig och skröplig grupp i samhället och som om det enda skälet till att bry sig om pensionärerna vore för att det skär i hjärtat när man hör talas om åttioåriga Agda som inte har råd att hälsa på barnbarnen.
Men i just pensionsfrågan har vi alla, eller borde åtminstone ha, intresse i att ingen ska behöva bli fattig när hen blir pensionär. För vi kommer alla någon gång tillhöra denna grupp, om vi har tur och får leva länge. Och en dräglig pension ska alla ha, inte bara de allra rikaste. Pensionsfrågan rör helt enkelt oss alla.
I den ledaren beskrevs också skillnaden mellan Sverige, som har en väldigt stark välfärd, och länder med en svag välfärd. I sådana länder blir kvinnor ofta hemmafruar när de fått barn, för att det inte finns en barnomsorg för alla, och i Sverige begränsas inte kvinnors karriärer bara för att de blivit mammor.
Men när du blir gammal i länder som har en svag eller obefintlig välfärd, även då blir det ofta familjens ansvar att hjälpa, ta hand om och försörja dig. Och så är det tyvärr också för många pensionärer i Sverige, trots vår starka välfärd.
Barn ska man skaffa för att man vill ha barn, just som man nu för tiden skaffar en partner för att man blir kär, inte för att klara sig ekonomiskt. För precis som att man inte ska känna sig tvingad att skaffa barn för att klara sig på äldre dagar ska ens barn ska heller inte behöva känna tvång att ta hand om en när man blir gammal.
Pension är uppskjuten lön, och du försörjer dig själv som framtida pensionär under hela ditt yrkesliv. Det handlar om friheten att stå på egna ben och kunna välja våra egna relationer, och att dessa ska grundas i kärlek, inte för att man är beroende av andras ekonomiska stöd.
Varför upprepar ledarsidan detta idag då, apropå ett möte i måndags och en årsgammal text? Jo, för det första för att det är så otroligt viktigt. Och för att den texten publicerades inför valet 2018, då Stefan Löfven precis hållit sitt tal i Almedalen där han lade stor vikt vid just pensionärerna. Kalla detta uppföljning.
För är det något S lyckats med, trots alla svåra turer med att förverkliga Januari-avtalet och komma överens med partier både åt höger och vänster, så är det att förbättra situationen för landets pensionärer. I den lagda budgeten både sänks skatten på pension och grundskyddet i garantipensionen höjs. Det är något som aldrig hade hänt om S gått i opposition istället för att kompromissa.
“Det finns de som menar att S sviker alla sina ideal i och med Januari-avtalet och överenskommelsen mellan partierna. Men hade Socialdemokraterna gått i opposition hade också jag och alla andra socialdemokrater behövt se vanligt folk i ögonen som skulle drabbats av nedskärningar och högerpolitik” avslutade Ida Karkiainen.