”Det är ingen tävling i om vem som är tuffast i opposition”. Det skriver Centerpartiets partisekreterare efter Ebba Busch Thors påhopp på centerledaren Annie Lööf. Centerpartiet har blivit ett lydparti till Socialdemokraterna, menar hon. Anledningen? Tja, för att Centerpartiet är det enda rimliga borgerliga partiet i frågan om misstroendeförklaringen gentemot Annika Strandhäll.
Centerpartiet avser avvakta Konstitutionsutskottens rapport i ärendet innan de tar ställning. Det vill säga, de respekterar konstitutionsutskottets arbete och värnar allvaret i att rikta en misstroendeförklaring gentemot statsråd. Ironiskt nog är det moderaten Tobias Tobé som poängterar allvaret i misstroendeförklaringen. ”Att väcka misstroendeförklaring är inget som ska göras lättvindigt. Det ska vara sakligt grundat”, skriver han på Twitter. Men för Moderaterna innebär partiets beslut att gå händelserna i förväg att det är ”sakligt grundat”. För Centerpartiet innebär deras beslut om att fatta sakligt grundade beslut att man avvaktar till dess att alla korten ligger på bordet. I tid handlar det alltså om ett par veckor.
Vid lunch på tisdagen röstade alltså riksdagen om Annika Strandhälls öde. Med några få rösters marginal behåller Strandhäll sitt uppdrag som minister. Misstroendeförklaringen innan EU-valet och tisdagens votering i riksdagen handlar inte om Annika Strandhäll. Begler-skandalen blir oppositionens alibi för få en anledning att testa var de politiska allianserna går.
Det är också därför kritiken mot Centerpartiet är både hård och onyanserad. I stället för att kritisera Centerpartiet för att de inte trycker på hårt nog i sin kritik mot Strandhäll får de nu pikar för att de ”svassar” runt regeringen.
Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: Ironin i att den borgerliga oppositionen motiverar misstroendeförklaringen mot Strandhäll med att hon avsatt Begler för att gynna sitt eget parti inför valet 2018, når inga gränser. Det eftersom att misstroendeförklaringen mot Strandhäll handlade om att göra politiska poänger och framställa Moderaterna i så god dager som möjligt inför EU-valet 2019.
Vad händer då härnäst? Strandhäll klarade sig och sitter kvar som minister. Sverige och Riksdagen får vackert invända konstitutionsutskottets granskning av Annika Strandhälls agerande gentemot Ann-Marie Begler och Försäkringskassan. Vad de kommer fram till återstår att se.
Om allt inte gått rätt till i hanteringen av den numera före detta generaldirektören Ann-Marie Begler ska misstag självfallet rättas till och Strandhäll ska i så fall stå till svars. Allt annat skulle vara att ha ett orimligt förhållningssätt till den svenska konstitutionen.
Däremot kan man fråga sig om det egentligen är själva tidpunkten för Beglers omplacering som är det väsentliga och inte förfarandet. Skulle oppositionen lyft frågan till KU om Strandhäll valt att byta ut Försäkringskassans generaldirektör året innan riksdagsvalet? Eller nu efter valet? Det har jag ytterst svårt att tro.
Kritiken mot Försäkringskassan har varit intensiv under många år. Nya rubriker om personer som inte räknas in i Försäkringskassans stränga regelverk kommer varje dag. Senast kom siffror på att personer i LO-yrkena är extra utsatta för att stå utan sjukpenning. det är ingen nyhet, bara en upprepning. Klart att de inom arbetaryrkena dr abbas hårdast. Om allt har gått rätt till var det i sista sekund regeringen bytte ut generaldirektören. För de svenska skyddsnäten måste stärkas.