När hatet tar över

Dagens huvudledare är skriven av Robin Enander som ni vanligtvis möter som en av våra unga krönikörer här på sidan. Robin är en av deltagarna på en ledarskribentutbildning för yngre skribenter med arbetarrörelsevärderingar. Dagens ledare är en av uppgifterna inom ramen för denna utbildning.

27 januari 2015 00:01

I dag, den 27:e januari, är den internationella minnesdagen för förintelsens offer. Det var på detta datum för 70 år sedan som de kvarvarande fångarna i det ökända koncentrations- och förintelselägret Auschwitz äntligen befriades.

Om nazisterna hade fått fullborda sin plan skulle ingen ha överlevt och kunnat vittna om brotten för eftervärlden. Judarna skulle, på order av Heinrich Himmler 1942, helt utrotas genom Einsatz Reinhard och gasas ihjäl i Auschwitz, Treblinka, Sobibór eller Bełżec.

Flera av dem som med nöd och näppe undkom gaskamrarna och dödsmarscherna lever än i dag. De kan berätta om hur Europa gradvis förvandlades. Hur de grymheter som framstod som otänkbara till slut blev en brutal verklighet. Först systematisk diskriminering. Registreringen av judar. Nürnberglagarna. Förebrående blickar och hatfyllda kommentarer. Kristallnatten. För att sedan eskalera till fullskalig utrotning.

Förintelsen var resultatet av en långsam process som går tillbaka till 1800-talet och nationalismen under Bismarck. Efter det tyska nederlaget i första världskriget utnyttjade nazisterna missnöjet och revanschlystnaden för att ta nationalismen ytterligare ett steg. Av detta kan eftervärlden förstå hur förändringarna sker gradvis. Hur toleransnivån successivt höjs tills dess att de värsta brotten utförs eller passivt bevittnas av helt vanliga människor.

Långt efter andra världskrigets slut var åtminstone Sverige förskonat från rörelser som öppet slogs för nationalistiska och rasistiska ideal. På 1990-talet fick emellertid nynazismen en uppsving. Under samma årtionde som världen åter blev varse om ras- och främlingshatets yttersta konsekvenser, i Rwanda och Srebrenica, marscherade unga män med rakade skallar på gator runtom i Sverige, iklädda nazistiska attribut. Hitlers arv hade sträckt sig som en lång arm över kalla kriget.

Med tiden förstod dock nynazisterna, likt sina föregångare, att väljarnas gunst inte kan vinnas med en oborstad och primitiv framtoning. För att få röster i allmänna val måste man synas bland folket som män av folket. Trots att hakkorsarmbindlarna och militärkängorna nu är utbytta mot slipsar och kostymer, lever det högerextrema tankegodset kvar - om än i en nedtonad, mer välartikulerad form. Judar och samer påstås inte kunna vara svenskar. Muslimer i allmänhet utmålas som ett närmast militärt hot mot nationen. Fattiga romer benämns såsom kriminella ligor som måste stoppas och deporteras.

Metoden är densamma som tidigare. Genom att avhumanisera vissa befolkningsgrupper legitimeras inskränkningar av grundläggande rättigheter och öppen diskriminering. Historien har visat oss att det är just så, genom de små stegens brutalitet, som det tillsynes otänkbara förverkligas. Eller som pastor Martin Niemöller beskrev det:

”I Tyskland hämtade de först kommunisterna, och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist. Sedan hämtade de de fackanslutna, och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten. Sedan hämtade de judarna, och jag protesterade inte, för jag var inte jude.Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.”

Låt inte historien falla i glömska. Våga protestera. Så hedrar vi minnet av de som dog under förintelsen.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!