I takt med att allt fler Corona-fall bekräftas ställs många inför nya, främmande frågeställningar. Att undvika större ansamlingar människor och hålla behörigt avstånd är ihop med god handhygien de tips som de flesta verkar agera utifrån.

Människor skickas hem från sina jobb och under gårdagen meddelade Regeringen att karensavdraget slopas i en och en halv månad för att undvika sjuknärvaro. Än så länge håller dock de flesta skolor öppna men diskussioner kring dessa florerar. Är det tryggt att skicka sina barn till skolan? Vad händer med deras utbildning om dessa stängs? 

Denna oro är ingen nyhet för boende i Norrbottens inlandskommuner. Svårigheter att rekrytera kvalificerad personal, befolkningsminskning ihop med besparingskrav har gjort att politiker här har hunnit ägna både en och två tankar åt hur alternativen skulle kunna se ut.

När det nu inte finns förutsättningar att på plats bedriva verksamhet i enlighet med de uppsatta direktiven behövs kreativa lösningar för att kunna säkra iallafall grundskole- och gymnasieutbildning.

Förslag om fjärrundervisning kan gå till ligger färdigberedda i till exempel Arjeplog, där kommunstyrelsen ordförande Britta Flinkfeldt (S) är en stor förespråkare. “Det är riktigt, riktigt bråttom” lät hon meddela när SNS presenterade sin kommunutredning tidigare i mars. Välfärden och möjligheten att leva på svensk glesbygd står på spel. 

Idag är det endast tillåtet att bedriva fjärrundervisning i diverse språkundervisning samt för integrerad samisk undervisning i grundskolan. Anledningen till att det tillåts är just de ekonomiska fördelarna och svårigheter att hitta rätt kompetens.

Det motargument som väger tyngst är oron inför är att friskolekoncerner skulle se det som ett sätt att spara pengar på. Att hålla tillbaka reella lösningar på välfärdsutmaningar borde dock inte vara lösningen på problematiken runt friskolors vinstjakt, utan att istället begränsa och reglera företag på skolmarknaden. Eller bara sluta tillåta dem att bedriva utbildning. 

Att kombinera högre studier med ett liv i glesbygd behöver bli också bli enklare. Distansutbildningar visat sig ha positiv effekt för en breddad rekrytering. Utbildning på distans har emellertid visat sig vara mindre kostnadseffektiv för universitet och högskolor.

Dagens format gör att andelen examinerade är mindre bland distansstudenter än på den traditionella formen. Istället för att utveckla distansundervisningen väljer många lärosäten att inte öka eller att rent av minska utbildningsplatserna på den typen av utbildningar.

Detta skapar ett större akademiskt avstånd mellan olika delar i Sverige. I Arjeplog har 14 procent av befolkningen eftergymnasial utbildning. Trösklarna för boende där och i kommuner med liknande struktur ökar ytterligare när studier också kräver en långväga flytt. Om en flytt väl blir av blir en återflytt lite av ett lotteri. 

Frågan som diskuteras i kristid är inte om kvalificerad utbildning ska ske i klassrum eller via länk utan om det ska ske via länk eller inte alls. Att tvingas utmana gamla sanningar i hur en pedagogisk process ska gå till beskrivs nu som en krisåtgärd. Med den logiken har inlandskommunerna i norr befunnit sig i kris betydligt längre än resten av landet.

När förutsättningarna nu, beklagligt nog, utjämnas uppdagas dock en möjlighet att utveckla alternativ som kan ge ännu fler positiva effekter. Låt oss hoppas att tätbefolkade områden som löper stora Corona-risker krokar arm med glesbygdens förutspående politiker. För lösningarna finns färdigformulerade. Vi behöver bara våga.