De senaste EU-valen har alla resulterat i en svensk färsking i Bryssel. 2004 fick Junilistan sin stund i rampljuset. 2009 var det Piratpartiets tur. Efter det senaste valet 2014 fick Feministiskt initiativ ett mandat att provköra med.
En vecka innan årets EU-val ser det dock dystert ut för småpartierna i opinionen. Feministiskt initiativ ser inte ut att komma in igen. Hade trenden hållit i sig hade det väl varit dags för det nya Partiet Vändpunkt att ta plats i parlamentet. Men den miljöpartistiska utbrytargruppen ligger i skrivande stund på omkring 0,4 procent i opinionsundersökningarna.
För småpartierna på ytterkantshögern ser det lika dystert ut. Alternativ för Sverige, som leds av den tidigare sverigedemokraten Gustav Kasselstrand, är ensamma om att fortfarande vilja gå ur EU. Trots det misslyckas de med att tilltala mer än några tiondels procent av folket. Samma sak gäller Medborgerlig samling. Vad gör de för fel?
Feministiskt initiativ har inte ägnat sig åt det de blev invalda för. Soraya Post (FI) har som europaparlamentariker gjort ett bra jobb för romers rättigheter och suttit i utskottet som har hand om demokratifrågor och migration. Hon har inte suttit i utskottet för jämställdhetsfrågor. Det valet är svårt att förklara för väljarna fem år senare.
Efter en hel mandatperiod under nyhetsrapporteringens radar dyker Soraya Post dessutom upp och meddelar att hon inte längre är EU-skeptiker. Faktum är att Feministiskt initiativ rentav utvecklats till det enda svenska parti som vill lagstifta på EU-nivå i sociala frågor. Det kan inte tolkas på annat sätt än att partiet inte vetat vad de hållit på med tidigare, och nu fått smak för makten i EU. Knappast en klädsam svängning.
Partiet Vändpunkt har potential som klimatsocialister men misslyckas på vägen. Med undantag för toppnamnet Kitty Ehn, som är en frisk fläkt, känns Vändpunkt mest som ett dagis för gubbar som inte fått plats någon annanstans.
Att partiet redan norpat åt sig ett mandat genom att konvertera Max Andersson, invald på ett mandat för Miljöpartiet, är ingen merit. Att Andersson valde att byta parti några månader innan mandatperiodens slut, av en händelse strax efter att han petats ner från valbar plats på Miljöpartiets lista, framstår mest som desperat opportunism.
Vad gäller Alternativ för Sverige och Medborgerlig samlings impopularitet är förklaringen enkel – det finns redan större partier som står för samma saker som dem. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna fångar upp all svensk efterfrågan på främlingsfientlighet i dagsläget.
Nej, det blir nog inget nytt svenskt parti i Europaparlamentet den kommande mandatperioden. Både nya och gamla får ladda om till valet 2024. Kanske räcker fem år för att Feministiskt initiativ ska hinna bestämma sig för en politik, Max Andersson för ett parti och Kristdemokraterna för en människosyn.