Mitt yrke som undersköterska trivs jag med och kan inte jobba mindre än heltid. Men nu måste man göra något innan sjukskrivningarna blir fler, för då finns inte det inte vikarier att ta in i stället för oss ordinarie.
Vi på mitt jobb, jo jag skriver vi för så är den krassa sanningen, vi räcker inte till, det kan ju inte va rimligt att vara klar med morgonarbetet till lunch, ingen tid för att sitta ner och ta en kaffe paus.
Då vi äntligen är klar med morgonarbetet så har all energi gått ur oss och eftermiddan förblir man mest sittandes. Man hjälper de boenden som behöver handräckning men mer orkar man inte. Jag är inte ensam i mitt arbetslag som känner så här och något måste göras nu innan vi inte orkar jobba mera.
Att sen komma hem och försöka ha ett liv utanför jobbet är otänkbart, man är slutkörd och utmattad.
Jag har en beroendesjukdom som jag tagit mig ur och skulle vilja börja leva livet, men det orkar jag inte. Så nu vädjar, ber, kräver jag att något görs!
Mera personal, bättre schema, högre lön, innan det är för sent. Det måste göras nu och inte om två år, då är det för sent.