Mats Klockljung journalist, Glommersträsk, aktiv i Nätverket ”Nu är det nog”

Insändare Videon dök upp i mobilen den 6 september, filmad av en övervakningskamera i Kabul dagen före. Några bilar, en moped, en man som kommer från en tvärgata, en annan man väntar på att en grå Van ska köra förbi.

Plötsligt ser den förste mannen något som får honom att vända och fly. Den andre mannen fortsätter. Vanen, mopeden och alla de övriga bilarna kör vidare. Då kommer explosionen!

Jag har sett videon med självmordsbombningen gång på gång. Sett en mans sista sekunder medan Vanen med lasten som i nästa stund ska spränga honom i stycken passerar.

Jag tänker på dem vars liv för alltid förändrades, de som bara råkade vara där när Döden körde förbi. Minst 12 dödades och 42 skadades inför mina ögon.

Ännu en sorgens dag i Afghanistan. Ett massmord som föregåtts av så många andra, även i områden som Migrationsverket klassar som säkra att utvisa till. Och som kommer att följas av andra.

Den 10 september var en sorgens dag i Sverige..

Samma dag som riksdagen i ett av världens mest demokratiska, fredliga och rika länder öppnade, så skickades rekordmånga asylsökande som fått avslag, de flesta unga ensamkommande, till ett av världens mest korrumperade, krigsdrabbade och fattiga länder, Afghanistan. Ett land utan framtid med invånare utan hopp.

”Så länge som en enda afghan andas, så finns Afghanistan”, står det i landets nationalsång, uppgivet.

Sångraden påminner om Migrationsverkets skäl för att fortsätta utvisningarna: ”Så länge inte alla och envar riskerar att utsättas för skyddsgrundande behandling så…”.

I klartext: utvisningarna upphör inte förrän 100 procent av alla afghaner antingen har dödats eller riskerar att dödas. Men inte heller de på videon riskerade ju att dödas eller lemlästas – förrän de gjorde det! Bara att vistas i detta drabbade land är att riskera livet.

Afghanistans historia är skriven i blod. Just nu är det Martyrernas vecka där. Landets helgdagar minner sällan om lyckliga händelser utan om de som mördats för sin övertygelse.

2018, då kriget klassades som ”världens blodigaste”, släcktes över 25 600 liv i strider och andra krigsrelaterade dåd, däribland 3 900 civila varav över 900 barn. Ett tröstlöst krig som i sin senaste form pågått i snart 40 år i ett land utan framtid. Och nu 2019, fortsätter dödandet.

Nu, när talibanerna behärskar sextio procent av landet och bara väntar på att den USA-ledda alliansen ska försvinna så att de kan återinföra sitt skräckvälde, utvisar Sverige så många som 50 afghaner på en och samma gång!

Barnfamiljer undantas eftersom Afghanistan vägrar att ta emot dem. Men, lugnar gränspolisens chef alla vänner av ordning: samtal förs med afghanska myndigheter även om detta.

De som trodde att Sverige var något förmer, har misstagit sig. Flygplanen mot Kabul fortsätter lyfta med blodbestänkta vingar.

Nätverket ”Nu är det nog” kräver att alla deportationer till krigets Afghanistan stoppas! Nu!