Rekordinvandringen 2015 på 200 000 personer inklusive beräknade anhöriga kommer att kosta de svenska skattebetalarna gigantiska 600 miljarder kronor. Allt enligt docent Jan Tullberg vid Handelshögskolan i Stockholm.
Den höga kostnaden beror framför allt på den låga förvärvsfrekvens som utomeuropeiska invandrare uppvisar, där till exempel bara 25 procent har ett helårsjobb, inbegripet deltid och lönebidrag, efter 8 år i Sverige som inte stiger till mer än 34 procent efter 15 år här.
Att jämföras med 70 procent för svenskarna. Den svaga anknytningen till arbetsmarknaden gör att den offentliga försörjningen inte på långt när kan betalas tillbaka när också pensionerna kommer in i bilden.
I Norge räknar man med en kostnad på 4 miljoner norska kronor för en utomeuropeisk invandrad vilket summerar till 800 miljarder för tvåhundra tusen personer. Som jämförelse kan nämnas att FN:s utgift för mat, tält med mera per år för världens 60 miljoner flyktingar beräknas till 60 miljarder kronor.
Sverige skulle alltså för en tiondel av det senaste årets totala invandringskostnad kunna försörja världens alla flyktingar på plats i ett år, vilket säkert skulle ge ett betydligt större eko över hela världen och tjäna som förebild för den humanitära stormakt vi påstås vilja vara.
Hjälp på plats borde ha varit ett alternativ också med tanke på det höga kulturella pris som invandringen medför. Utanförskapsområden växer i antal och omfång med en alltför stor invandring och redan har vi 186 sådana. En grundregel vid all invandring är att den skall vara balanserad så att de nyanlända smälter in i samhället på ett smidigt och naturligt sätt och inte bildar enklaver avskilda från samhället med egna normer och lagar. Risken är stor att shariakulturer nu breder ut sig än mer i Sverige med stark begränsning av kvinnors rörelsefrihet.
Efter nyårsnattens sexuella övergrepp och trakasserier från invandrare i Köln, har liknande händelser som tidigare förtigits uppmärksammats i bland annat Stockholm och Kalmar och på många badhus i Sverige.
Kulturyttringar med en repressiv kvinnosyn har på ett aggressivt sätt gjort intåg i de offentliga rummen och på publika platser i Sverige och Europa.
Tyvärr har många i vårt land varit naiva, inte minst inom etablerade partier och medier, med bristande insikt om dessa farhågor, även om kunskapen funnits tillgänglig genom samhällsforskningen och beprövad erfarenhet under lång tid. Samhällets trygghet har ett oersättligt värde.