Det har gått drygt 60 år sedan Sten Berggrens pappa godkände att angränsande markägare fick dra skogsbilvägen rätt över hans tomt, mellan huset och sommarstugan.
– Han fick ett par tusenlappar för besväret, men hade han vetat vilka konsekvenser det skulle få hade han aldrig godkänt det, säger Sten Berggren, 81 år.
Ändå sedan han på 1960-talet tog över föräldrahemmet vid Lillpiteälven i Yttersta har bilar och tunga timmerekipage kört över gårdsplanen. Eftersom huset står mindre än två meter från Kalmavägen stänker det vatten på fasad och fönster när bilarna kör i de vattenfyllda groparna.
– Det är mycket trafik. En dag räknade jag 120 bilar som körde fram och tillbaka under jakten. Vi måste tvätta fönster flera gånger under sommaren. Hänger vi ut tvätten är den dammig när vi tar in den, säger Sten Berggren och pekar på lerfläckarna som torkat fast på fartstukvistens träpanel.
Eftersom vägsträckan ingår i en gemensamhetsanläggning med flera andelsägare har fastighetsägaren ingen möjlighet att stänga vägen eller på annat sätt begränsa trafiken. Enligt Sten Berggren brukar han lyfta problemet på årsmötet – utan att få gehör.
– Vi är inte beroende av skogsbilvägen. Jag vill att de drar om vägen utanför fastigheten, så att den går högre upp. Men det kommer aldrig att ske, säger han.
Åtgärden skulle kräva en ny lantmäteriförrättning.
– Det vill de såklart inte. Det kostar pengar för dem, säger Sten Berggren.
Stora trafikmängder och bristfälligt underhåll har orsakat stora hål i vägen. Stenmjölet som Sten Berggren köpte för att fylla igen groparna är slut och nu väntar han på att någon av skogsägarna ska reagera.
– Ingen har lappat mina hål, det har jag fått göra själv. Nu får vi se hur länge det får vara så här. För att få bort hålen måste de hyvla ned vägen ordentligt. Men det händer inte något med det. Under dessa 50 år har de aldrig provat att åtgärda vägen. Vi har själva fått ploga, salta och lägga på grus, säger Sten Berggren.
Vägföreningen har delvis gått honom till mötes genom att förbjuda trafik nattetid och sänka hastigheten vid huset till 30 kilometer i timmen. Åtgärderna har inneburit förbättringar men Sten Berggren anser ändå att vägföreningen blundar för hans problem.
– Visst kan man bli besviken. Det är ingen som bryr sig om oss bofasta som drabbas, säger han